"Jag slår mig typ alltid. När vi skulle ut och fiska så fick jag en fiskekrok i fingret. Den fastade", säger Theodor och visar på handen.
Sexåriga Theodor Widegren är först blyg för SN:s kamera. Han gömmer sig bakom sin pappa Didrik Bäcklin i det gula huset utanför Stigtomta.
Den här veckan är Theodor Widegren en hjälte. När hans pappa för ett par dagar sedan högg sig med en morakniv i låret tvekade inte Theodor Widegren. Han sprang direkt till närmsta hus för att få hjälp.
– Jag knackade inte ens, jag bara drog upp dörren, säger Theodor Widegren.
Händelsen inträffade under tisdagsförmiddagen i Runtuna när far och son skulle byta olja på bilen. Theodor Widegren berättar:
– Pappa skulle skära upp en oljedunk och kniven gled ur och in i lårmuskeln.
Dunken skulle bli ett kärl för att samla den gamla motoroljan i.
– Jag var dum och skar emot mig – jag ’skulle ju bara’. Men det resulterade i att jag satte kniven i låret. Av ren reflex drog jag ut kniven och det sköt ut blod, säger Didrik Bäcklin.
De gula byxorna färgades snabbt röda av blodet. Sonen Theodor Widegren blev först rädd, men fann sig snabbt i situationen.
– Jag tog av mig byxorna och försökte strypa blodflödet med ett skärp. Då for Theodor i väg till en av de boende några hundra meter där ifrån för att hämta hjälp. Som ni märker är han väldigt blyg, men då var det ingen tvekan om vad som han behövde göra, berättar Didrik Bäcklin.
Tillsammans fick de åka ambulans in till akutmottagningen så sjukvårdspersonalen kunde ta hand om skadan.
– De fick sy ihop han. Sen sa de att pappa kan hugga sig i tjugo år till, minns Theodor Widegren.
Pappa Didrik Bäcklin förtydligar.
– Med glimten i ögat sa läkaren att jag kunde fortsätta hugga mig i tjugo år till nu när jag fått spruta mot stelkramp.
Det var blandade känslor för Theodor Widegren. Först var det läskigt med olyckan, men ambulansresan var rolig. På sjukhuset fick han en leksak för sin insats.
Efter den omskakande händelsen har Theodor Widegren fått lära sig hur man ska använda en kniv på rätt sätt.
– Från sig. Inte mot sig, säger han uppmanande.
Didrik Bäcklin är stolt över hur hans son hanterade situationen och hjälpte honom.
– Han var utan tvekan dagens hjälte, säger Didrik Bäcklin och tittar på sin son.
Till hösten börjar Theodor Widegren förskoleklass i Stigtomta. De blivande klasskompisarna kan vara lugna, nu vet han vad som ska göras när olyckan är framme.
Innan skolstarten väntar mer sommarledighet, även om den blir lugnare än vad som först var tänkt då pappa Didrik Bäcklin går med hjälp av en krycka.
– Jag vill åka och tälta, ropar Theodor Widegren.