Therese Hellman Johansson hörde en smäll. Sedan kom en kille springande precis förbi henne och strax efteråt en polis.
Hon hörde en smäll. Strax efteråt kom en kille springande genom området och Therese kopplade sambandet. Ungefär samtidigt som Therese ringde 112 jagade en polis efter den flyende killen, berättar hon.
– Jag såg hur killen slängde något ifrån sig.
Larmoperatören på 112 uppmanade henne att stanna kvar och vänta vid det dumpade föremålet.
– Jag förstod att jag inte skulle ta i det, man har ju sett en del kriminalfilmer, säger hon.
Väntan blev lång och kall. Polisen som jagat efter killen kom tillbaka och tog upp hennes vittnesmål.
– Jag fick berätta hur lång han var och hur han såg ut.
Polisen ska då även ha berättat att den misstänkte gärningsmannen var gripen.
Det som Therese sett den flyende killen slänga ifrån sig var – ett par kalsonger.
– De var svarta, vanliga kalsonger. Jag fick vänta tills det kom en polis och plockade upp dem. Jag antar att det är bevismaterial, killen kanske har haft granaten inlindad i dem, funderar hon.
Therese Hellman Johansson flyttade in i ett av höghusen i Stenkulla för ett halvår sedan.
Therese undersöker nu om hon kan få med sig Stenkullabor på vandringar i området för att skapa trygghet och kontakter.
– Vi vanliga människor kan gå runt och bara finnas till hands. Vi som är vuxna behöver vara här för ungdomarna.
Har du blivit rädd efter det som hänt?
– Jag har haft svårt att sova men nu har jag landat lite. Det känns bättre. Men det är klart att jag undrar om det ska hända något mer.