"Bob Dylan", svarar Tommy Kägo på frågan om vilken person han hade velat intervjua innan han slutar som journalist.
Tommy Kägo hade flera artiklar och reportage kvar att skriva, sedan han i slutet av förra året tagit beslutet om att faktiskt sluta på SN. Han har kämpat mot cancer, som nu är stabil, men i december fick han hastigt avsluta ett arbets-EKG på motionscykel.
– Jag hade förträngningar i hjärtat. Jag hade känt till och från att något var fel, jag blev helt orkeslös ibland. Men jag letade upp den brantaste backe jag kunde hitta och cyklade uppför den så snabbt jag kunde fyra gånger. När det gick bra tänkte jag att det kan ju inte vara något med hjärtat i alla fall.
"Det finns säkert de som tycker att det är skönt att jag slutar", konstaterar Tommy Kägo.
Dagen före julafton sågade hjärtkirurger i Uppsala upp hans bröstkorg och fixade "nya ledningar", som Tommy förklarar det.
– Då hade de varit i kontakt med min cancerläkare först, för att kontrollera om det var någon idé med en sådan stor operation utifrån min cancer, och det var skönt att de fått klartecken därifrån.
Istället för att jobba klart de sista veckorna på redaktionen, skriva de där sista artiklarna och städa undan efter ett helt arbetsliv på en och samma arbetsplats, blev det sjukskrivning.
Tommy är hemma från sjukhuset igen och säger att återhämtningen går framåt, men att han fortfarande snabbt blir trött.
Tommy Kägo plockade på fredagen ihop sina ägodelar på arbetsplatsen på redaktionen.
Tommy Kägo lämnar SN för sista gången som anställd, efter 39 år i företagets – och journalistikens tjänst. "Inget hade fått mig att ändra mig", konstaterar han. Nu ska han ta hand om sig själv och familjen.
En yngre upplaga av SN-medarbetaren Tommy Kägo. När han under en tid var singel och sprang en del på krogen säger ryktet att han fick en drink uppkallad efter sig, Kinky Kägo. "Ingen aning, jag drack ju alltid öl!?"
Här illustreras klimatförändringarna och att det blir en grön jul när tomten, i form av Tommy Kägo, kan klippa gräset.
SN firade 125 år 2018 och då kom SN:s Tommy Kägo, Susanne Rosenqvist och dåvarande chefredaktör Anna Falk på att man firar tillsammans med Scoutföreningen med en isfestival på Söra. Det blev succé med närmare 900 besökare. "För fem år sedan gjordes det om och då kom ännu fler besökare."
Tommy Kägo ute på reportage.
Det innebär att den sista artikeln för SN redan är skriven. Sin artikel om tsunamin skrev han, med hjälp av kollegan Jens Alvin, klart från sjuksängen i väntan på operation.
– Det kändes viktigt att få den klar, jag kunde ju faktiskt dö. Jag skrev på mobilen och skickade till Jens som fixade artikeln, ler Tommy åt minnet.
Minnen är något han har många med sig från tiden på SN – och det är klart att det finns sådant han ångrar.
– Jag skrev en gång om ett nyförvärv från Frölunda, att han rörde sig som ett giktbrutet kylskåp på isen. Varför det? Det var ju bara för att vara taskig.
SN-reportern Tommy Kägo är även högt utbildad fotbollstränare. Här när han tränade Malmköping, enda klubben under 17 år som gav honom sparken. Med ryggen mot kameran sonen Daniel Frick, till höger Jacob Viper.
50-årsfest, firades genom att hyra slalombacken Ryssbergen med efterföljande after ski.
"Med radarpartnern Jens Alvin på reportage i skärgården. Här handlade det om att det skulle bli förbjudet att tömma toaskiten i Östersjön", berättar Tommy Kägo.
"En strålande vårvinterdag på Stadsfjärdens is. Istället för att påskkärringen (jag) tar kvasten till Blåkulla kunde man ta sparken."
Mest stolt är han över sin ihärdighet, och det vill han skicka vidare till sina journalistkollegor.
– Jag har sparat flera miljoner åt Nyköpings kommun. Ett exempel är en kommunal chef som skrev avtal med ett gym som skulle in på Rosvalla, helt utan upphandling, tog bara första bästa. Efter att jag skrivit och det gick ut på upphandling fick kommunen in billigare anbud.
Han minns också avslöjandet om det nyanställda landstingsrådet som köpte sig en kristallkrona till sitt kontor. För skattebetalarnas pengar.
– Samtidigt skulle de spara in på cancervård och IVF-behandlingar för barnlösa. Då skrev Leif GW Persson en stor krönika om "den utomordentliga lokaltidningen Södermanlands Nyheter", säger Tommy, inte utan stolthet i rösten.
Fotograf Jens Alvin minns kollegan Jenny Palmqvists bild.
– Vi fick en bild på den där kristallkronan. På den tiden sprang vi omkring där i korridorerna som vi ville och tog bilder på folk, men efter den händelsen låstes dörrarna. Lex Kägo, skrattar han.
"När Oxelösunds kommunalråd kallat mig och mina chefer till ett möte och satt och skrek 'det är slut, det är SLUT med dig' fattade jag: herregud, hon trodde att vi hade ett samarbete, som många tror om en lokaltidning och kommunen."
"Arvodesskandalen inom landstinget sådde ett frö som blev till en reportagebok."
Tommy Kägo har under flera år varit journalistklubbens ordförande på Södermanlands Nyheter. Som flest hade man 45 medlemmar. "Striderna och förhandlingarna med arbetsgivaren var många och ibland blev de hätska och hamnade i andra mediers rampljus."
"I unga år var skidåkning tortyr, men med ålderns rätt har det blivit ett återkommande inslag, där Vasaloppet avverkats några gånger."
Tommy Kägo tror själv att han drivs av ett djupt rättspatos.
– En inre kompass som piskar mig, säger han med sitt spjuveraktiga leende.
– Men vafan, som nu senast med regiondirektören – när ingen, INGEN, som har till uppgift att företräda folket, reser sig upp och säger att nu har det väl för helvete gått för långt, inte ens Vård för pengarna reagerade, visar det på avsaknad av både moralisk kompass och ryggrad.
Flera av hans granskningar har blivit riksnyheter och man skulle kunna tänka sig att andra medier dragit i honom.
"En november arrangerade SN Mustaschkampen för att sätta fokus på prostatacancer. Vi män, och en del grabbar, på redaktionen skulle under fyra veckor spara till mustasch. För att skönja tillstymmelse till att något strå växt ut på medarbetaren Johan Karlsson fick förstoringsglas användas."
"En vinter skapade SN en julkalender där en lucka av Nyköpings lasarett verksamhet beskrevs fram till julafton. Uppskattat, men oerhört slitsamt."
Tommy Kägos 50-årsfirande i Ryssbergsbacken.
– Nej, och jag var inte intresserad. SN har varit en bra arbetsplats och jag trivdes i Nyköping, vilket jag aldrig trodde när jag flyttade hit från Varberg 1986. Jag minns hur jag satt på anställningsintervjun och ljög om hur bra jag kände till stan – men jag hade aldrig varit här.
Han skrattar gott åt minnet – och jobbet fick han.
– Näe, jag vill vara lokal, jag vill vara nära de jag skriver om. Det har blivit mindre av det genom åren: reportage, människor och inte minst makthavare.
"Intervju i SN inför mitt 50-årsfirande."
Det bästa med jobbet har varit läsarna.
– Det är de jag kommer att sakna mest. Men jag kommer inte att bli en sådan där som hör av mig till redaktionen och ifrågasätter hur de jobbar, som många av mina föregångare har gjort. Även om jag mer och mer inser att jag börjar bli en gammal surgubbe. Men, någon ska ju vara det också.
Tommy Kägo på arbetsplatsen på St Annegatan med utsikt över Nyköpingsån.
"En period fick SN för sig att filma och göra studioprogram. Tio minuter hette ett programinslag. Här med moderaten Dag Bergentoft, Oxelösund."
Tommy Kägo har sparat alla insändare om sig själv.
– Jag tycker det är roligt! Fan, när man får en insändare om att man är den absolut sämsta journalisten, då börjar jag genast fundera på: vem är den näst sämsta?!
Han skrattar. Men han är djupt oroad över medias utveckling. De vikande annonsintäkterna och det minskade antalet prenumeranter.
– Jag är orolig för demokratin. Tänk om lokaltidningen skulle försvinna? Vem ska då ta reda på vart skattepengarna går? Makthavare som bara vill så split och skapa ett vi/de-samhälle. Med en lokaltidning kan den debatten föras på en helt annan, mer civiliserad, nivå.
"Jag har blivit mer och mer tjockhudad under åren som har gått. Men det enda jag vill ha är respekt av många."
Tommy Kägo läser fortfarande papperstidningen, men förstår att den lär få ge vika för den digitala tidningen. "Men jag minns när jag läste en artikel i facktidningen Journalisten om att alla papperstidningar skulle vara borta 2021 och tänkte 'herregud, det är bara elva år bort.De är fortfarande kvar.'"
Magnus Leivik (M), tidigare oppositionsråd inom regionen, intervjuas av Tommy Kägo i Nyköpings hamn.
Men det blir någon annans problem. Nu ska Tommy Kägo ta hand om sig själv och sina närmaste. Och kanske skriva sin tredje bok.
– En roman, som kommer att ha något att göra med min farfar som sköts till döds under andra världskriget. Och så ska det bli tid för golf, tennis, padel, långfärdskridskor.
Är du på ytan tuff, innerst inne brutal? Eller finns det en liten nallebjörn där under ytan?
– Om du frågar min fru Ingela skulle hon säga att jag är skör som en porslinsfjäril, skrattar han – men tillägger:
– Hon har varit fantastisk, det är hon som fått mig att gå ut nu efter operationen. Jag har suttit här och nästan blivit folkskygg för att jag inte orkat prata med någon jag kanske skulle stöta på. Livet pågår därute, jag får bara hänga på. Nu vill jag äga min egen tid.
Röster om Tommy
Kristina Levin, chefredaktör
"Tommy Kägo har varit en krävande reporter för mig som ansvarig utgivare, och säkert också för dem före mig. Tommys nyhetsnäsa och hans otroligt starka känsla för det journalistiska uppdraget har alltid gjort att han varit inblandad i de stora avslöjandena, de viktiga nyheterna, de engagerande berättelserna. Att utkräva ansvar av de som har makten är ingen popularitetstävling och han och SN har ifrågasatts och kritiserats. Men Tommy har alltid varit på läsarnas sida – och älskats för det! När han nu slutar blir den stora utmaningen för oss att fortsätta leva upp till hans devis: Ställ alltid den kritiska frågan."
Åsa Wallin, nyhetschef
"Jag tänker på det råd han alltid brukar skicka med våra praktikanter och vikarier: ”Hitta din egen stil!” Det tycker jag är himla fint och viktigt. Världen är full av kopior – men det finns bara en Tommy Kägo. Och det känner läsarna också – han lämnar få oberörda. Så det tycker jag är ett fantastiskt råd, och mål, som jag själv har börjat skicka med de unga blivande journalister som kommer till SN. ”Gör som Tommy Kägo – hitta din egen stil, ditt eget driv!”
Olof Jonmyren, ledarskribent
"Bra journalistik behöver bra blodhundar som inte ger upp utan fortsätter att följa spåret, även om det blir stökigt. Tommy har den egenskapen."
Tobias Johannesson, reporter
"Rakt igenom seriös och ganska barsk. Det var mina första intryck av Kägo när jag började på SN, men det ändrades rätt snabbt. Du har på många sätt varit en förebild inom yrket: rättfram i alla lägen, någon som aldrig duckat för att ställa de obekväma frågorna (vare sig det gäller till makthavare – eller till chefer på tidningen), och kanske framför allt när det gäller att inte släppa en story innan det viktiga är helt utrett. Fast lika mycket kommer jag sakna de där roliga och spjuveraktiga sidorna. Oavsett om det handlar om busringningar till redaktionen (förvirrad tant var standardkaraktären), de underfundiga talen på julborden, eller ditt eviga sökande efter nya strategier för att spöa mig i minipingis."