Alla tre är undersköterskor som går tredje året på sjuksköterskeprogrammet vid Mälardalens högskola, med undervisningen förlagd till Campus i Nyköping.
Varför slåss så många om en plats på er utbildning, trots alla krislarm inifrån vården?
– Som sjuksköterska har man många olika jobb att välja på, och en bred bas inför fortsatt utbildning. Man kan jobba i Sverige, eller internationellt, säger Olafur Ragnarsson.
Alla tre ser chansen till utveckling mot nya utmaningar. Att lära mera, inte stagnera.
Eftersom alla tre redan jobbar inom vården, vet de vilka arbetsvillkor som gäller. Lönen är inte den bästa – men de trivs:
– Att jobba inom vården ger så mycket. Man lär sig hela tiden något nytt, och blir aldrig färdig, säger Linda Nylund.
Anna Jonsson instämmer, och nämner hur bra det känns att få göra något för andra människor.
– Det jag gör kanske är en bagatell i mitt liv, men kan kännas stort för den andra personen, säger hon.
De tror att många drivs av viljan att vara med och påverka, inom ett område som berör oss alla genom livet.
– Man får chansen att göra skillnad. Har man sedan tidigare en dålig erfarenhet av vården, vill man kanske vara med och göra den bättre. Samtidigt kan positiva erfarenheter göra att man dras till yrket, säger Anna Jonsson.
Hur har de själva reagerat på allt negativt som rapporterats om sjuksköterskornas arbetssituation och vården som helhet?
– Visst kan man känna stress, och bli nedslagen över hur framförallt patienterna drabbas. Men vi får även höra mycket positivt från patienterna, vilket inte framkommer så ofta, säger Anna Jonsson.
Linda Nylund känner likadant:
– Det är verkligen inte så dåligt överallt som man skulle kunna tro. Det finns mycket fint att lyfta fram! säger hon.