– Vi måste hjälpas åt om vi ska rädda den här generationen, säger Solveig Ingvarsson.
I början på 80-talet flyttade hon till Brandkärr i Nyköping med man och son. Där började hennes kamp mot nazismen och för ett bättre Nyköping.
– Vi hoppades på att det skulle vara ett lugnt område, berättar Solveig, men juldagen 1983 stördes familjens julefrid. I lägenheten bredvid hade nya grannar flyttat in.
– De ställde in stora högtalare och lade ut svenska flaggan på vardagsrumsgolvet. Då tänkte jag "nu är friden slut", och det dröjde inte länge förrän "vit makt"-musik fyllde lägenhetshuset. Det var fester utan dess like.
Tiden med de nya grannarna var turbulent. Något av det första Solveig minns var ett klistermärke i trappuppgången. På märket stod det BSS, och Solveig förstod inte först vad det stod för. När hon insåg att det var "Bevara Sverige svenskt" rev hon bort klistermärket. Men det dök upp lika snabbt igen. Varje helg vaknade hennes son av musiken, och till slut fick Solveig nog och klagade till Nyköpingshem.
– Jag var rädd för pojkens och min mans skull. Jag var inte så kaxig då som jag är nu. En dag fick jag en gevärspipa i ansiktet. Det var grannen som hade fått reda på klagomålen från Nyköpingshem och ilsknat till.
Polisen berättade senare för Solveig att det var ett luftgevär som grannen hotat med, men efter den dagen var Solveig försiktig. I lägenhetshuset försökte de få grannarna vräkta med hjälp av namnlistor, men det gick inte. Så en dag blev det plötsligt tyst. Grannarna hade flyttat till Växjö.
13 april 1985 höll Nordiska rikspartiet en demonstration på Stortorget i Växjö. Samtidigt och på samma plats hade Vänsterpartiet kommunisterna sökt, och beviljats, tillstånd. Det hela slutade med att gruppen från Nordiska rikspartiet jagades bort från torget. I processen tog DN-fotografen Hans Runesson en bild som de flesta över 20 år har sett minst en gång i sitt liv. Runesson lyckades fånga när en kvinna var på väg att drämma handväskan i huvudet på en ung medlem i Nordiska rikspartiet. De senaste månaderna har bilden varit ett extra hett diskussionsämne inför Växjö kommuns beslut om huruvida en staty av ögonblicket skulle uppföras på Stortorget. Det blir ingen staty, Växjö kommun röstade ned förslaget.
– Jag tycker att statyn gott kunde sättas upp, jag tycker hon var strong, säger Solveig.
Hade du velat göra det?
– Jag hade gjort det. Jag är tuff och någon gång måste vi sätta ned foten.
Var det därför du hängde upp väskan?
– Det var så roligt. Jag såg bilden på TV och hörde att det var sådan uppståndelse kring väskan. Då fick jag se att det var en likadan väska som min moster Berta hade och den låg i linneskåpet.
Statyn hade varit ett sätt att minnas, resonerar Solveig. Hon är rädd för rasism och nazism som växer både lokalt, nationellt och globalt.
– De unga de vet inte vad de pratar om. Jag kommer ihåg andra världskriget, och vad händer nu i världen? Det upprepas i länder som Syrien. Mammor och deras barn avrättas. Vad är det för värld vi lever i? Det är fruktansvärt.
Vad måste göras?
– Vi fyrtiotalister är en väldigt stor grupp som har levt bra. Vi har haft bra med mat, bra skolor och har lärt oss mycket. Många av oss är väldigt vitala, men vi måste hjälpas åt om vi ska rädda den här generationen. Nyköping är en liten stad och många äldre är rädda. Jag går heller inte ut ensam på kvällen, det törs jag inte fastän jag är tuff. Vi måste alla hjälpas åt, men alla ser inte behovet.