Klassföreståndaren Stefan Antonsson brinner för hållbar utveckling.
– Det här är ett konkret sätt att arbeta med miljöfrågan, att se hur mycket vi kan använda igen, säger han om idén till insamlingen av värmeljusbehållare.
Kul och lärorikt sammanfattar eleverna det snart treåriga projektet.
– I början tog det lite tid på fritiden, men sedan visste alla grannar så då har de kommit och lämnat, berättar Ania Eberhardsson.
– Folk tycker att det vi gör är bra, att vi sparar på miljön på riktigt, fortsätter Andreas Sundström.
De är överens om att de gjort något viktigt, även om rensandet har varit jobbigt.
– Det är viktigt att spara på aluminiumet, även om det är den vanligaste metallen så blir det ju mindre och mindre, säger Ania.
Från miljö har projektet spillt över på både matematik och demokrati.
– Eleverna har haft olika strategier när de räknat. Några har räknat kopparna en och en men en del har skapat system, som att lägga dem i par i rader eller i högar om hundra. Min uppgift som pedagog har varit att hjälpa alla att hitta sin egen väg till resultatet, berättar Stefan Antonsson.
Nu har eleverna lämnat in ett medborgarförslag om att särskilda behållare för produkter producerade av enbart aluminium ska placeras på kommunens återvinningsstationer.
Vad tror ni politikerna säger?
– De säger ja, det är bättre att återvinna än att gräva upp ny, tror Rebecca Holmsell.
– Ja, för allt blir ju billigare att bygga om man använder återvunnen aluminium i stället, säger Filip Carlsson, som satt upp en egen behållare där han bor.
– Om politikerna säger nej får man fortsätta ta upp frågan tills de säger ja, säger Andreas Sundström bestämt.
Stefan Antonssons miljöintresse har smittat av sig på eleverna, nu tänker alla på att återvinna mer, inte bara aluminium.