Undersköterskor på Mariebergsgården: "Ständig oro"

Mariebergsgården drabbades hårt av den andra coronavågen. Nu är smittan borta från boendet, men för personalen är det för tidigt att andas ut.

Pernilla Fager och Elisabeth Siedenburg berättar på Mariebergsgården har jobbat på Mariebergsgården under hela pandemin.

Pernilla Fager och Elisabeth Siedenburg berättar på Mariebergsgården har jobbat på Mariebergsgården under hela pandemin.

Foto: Johannes Tångeberg

Nyköping2021-01-06 14:53

– Man går med en ständig oro i kroppen. Brukarna, de vi tar hand om, är ju som vår andra familj. Och så är man dessutom orolig för egen del och för sin egen familj, säger Pernilla Fager, undersköterska på Mariebergsgårdens äldreboende.

I våras var Mariebergsgården relativt förskonad från covid-19, och under sommaren gick smittan ner både i samhället i stort och inom vård och omsorg. Men för Pernilla Fager och kollegan Elisabeth Siedenburg kändes det inte rätt när det i höstas lättades på besöksförbudet till äldreboenden.

– Jag förstår verkligen de anhöriga, men det var ingen glädje för oss, säger Pernilla Fager.

Oron för en andra våg och för att smittan skulle komma in på boendet fanns hela tiden. Och när den andra vågen kom, var det just Mariebergsgården som drabbades.

Även i privatlivet har undersköterskorna påverkats mycket av pandemin. För att skydda sig själva, sin familj och de äldre undviker de så långt som möjligt att träffa andra än den egna familjen utanför jobbet.

– Jag blir lite förbannad på folk som tycker att man kan träffas åtta personer samtidigt över jul. Folk kan väl fira för sig själva, det blir fler jular, säger Elisabeth Siedenburg.

För närvarande finns inga bekräftade fall av covid-19 på Mariebergsgården. Men det betyder inte att oron försvunnit. 

– Det känns ju skönt att det inte finns i huset, man är lite lugnare inombords. Men man kan inte andas ut, smittan finns ju överallt, säger Pernilla Fager.

Även om Mariebergsgården klarade sig lindrigt i den första vågen i våras, kan Elisabeth Siedenburg och Pernilla Fager jämföra nu och då. Mycket har hänt i hur pandemin bekämpas. Då var det ont om skyddsutrustning och åsikten var att så kalllade basala hygienrutiner räckte. När personal blev sjuk fanns till en början ingen möjlighet att provta sig. Och det fanns ingen riktig information om var smittan fanns.

– I början var det mer hysch-hysch, man kunde höra saker ryktesvägen, men om det stämde eller inte visste man inte, säger Elisabeth Siedenburg.

Nu gäller att munskydd ska användas vid all nära kontakt med de boende och både allmänhet och vårdpersonal kan enkelt provta sig. Att vaccineringen har börjat är också något som väcker hopp. Boende på Mariebergsgården var de som fick vaccin mot covid-19 först av alla i Sörmland.

– Det känns skönt, som en liten trygghet, lite mer hoppfullt, säger Pernilla Fager.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!