Forskargruppen har analyserat prover av bottensediment från flera platser i Östersjön och hittat uran 236 – en isotop som endast bildas i kärnreaktorer – i flera av dem. Ett prov som är taget utanför Studsvik har högst nivåer. Där var mätvärdena tre gånger så höga som i övriga Östersjön.
Göran Possnert, professor emeritus på Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, är en av forskarna i gruppen som har redovisat sina resultat i tidskriften Nature communications och som tidningen ETC rapporterade om först.
Människor ska inte känna någon oro, understryker Göran Possnert, när vi når honom på telefon.
– Koncentrationerna är så låga att de är mycket svåra att mäta. De är helt ofarliga. Människor ska inte känna den minsta oro.
Fyndet är dock intressant ur andra aspekter, förklarar han. För det första visar upptäckten att den metod som forskarna har använt för att upptäcka de enormt låga halterna av uran 236 fungerar. För det andra kan upptäckten leda till andra intressanta studier i framtiden.
– Förekomsten av uran 236 kan peka på att det även finns andra isotoper i bottensedimentet. Det kan vara värt att undersöka vidare.
Vad som är källan till uranföroreningarna är okänt, slår forskargruppen fast. Men sannolikt kommer en del av uranet från Studsvik, där det fanns flera forskningsreaktorer mellan 1960-talet och 2015. Föroreningarna till exempel kan ha läckt ut från deponerat avfall, skriver gruppen och förklarar att: "Det är vår mest troliga kandidat".
En alternativ förklaring skulle kunna vara att en atomdriven ubåt dumpat kärnavfall utanför Studsvik, förklarar forskarna.
– Men det är svårt att tro att uranet kommer någon annanstans ifrån. De högre värdena utanför Studsvik har delvis hittats i innerskärgården, säger Göran Possnert.
Joakim Lundström, vd för Studsvik Nuclear AB, säger att de utsläpp som sker från Studsvik i dag ligger långt under tillåtna värden.
– Däremot kan jag inte uttala mig om hur det fungerade under den tid staten drev anläggningen, säger han.
Vad tycker du om studien?
– Jag tycker den är intressant. Det är utmärkt att vi har koll på hur det ser ut och sedan är det positivt att värdena är så pass låga.
Forskargruppens rapport är en del i en studie som under många år har övervakat eventuella föroreningar från bland annat brittiska Sellafield.