Det ryker fortfarande efter att någon kokat morgonkaffe över öppen eld. Kastrullen med kaffesump står på plankan mellan den rykande tunnan och en nedbrunnen barack.
– Det är inte så bra i Bulgarien, det finns många problem och det finns inte mycket pengar. Och det finns inte många jobb eller utbildningar, säger 21-årige Nasco.
Han är en av de bulgariska bosättare som övernattar på en övergiven industrifastighet utanför Nyköping sedan flera år tillbaka. Här kokar de kaffe över öppen eld på parkeringen när det inte regnar, och övernattar i en av de gamla industribarackerna. Dagtid så tigger de i Nyköping.
– Jag försöker lära mig svenska. Jag vill gärna jobba i Sverige, kanske med hästar, eller köra bil. Jag älskar hästar. Men ännu så länge tigger jag, säger han.
Men de bor på en fastighet som inte är deras. Dessutom har polis och brandkår larmats till platsen upprepade gånger de senaste månaderna, vilket tidningen rapporterat om. Fram till i våras bodde Nasco och hans släktingar i en husvagn bakom fabriken, men den övertändes på förmiddagen den 13 april. Han berättar att alla deras tillhörigheter brann upp. Det blåste kraftigt den dagen och elden spred sig till skogen – som fattade eld. Hur branden uppstod är oklart. Nasco säger att branden anlades av någon som inte vill ha dem där. Enligt honom körde det in bilar på fabriksområdet kvällen dessförinnan som for runt på området och skrek åt EU-migranterna att de skulle åka hem till Bulgarien.
– Dagen efter när jag var i Nyköping så hände det här, säger han.
Det var den första av många bränder på området på kort tid. Sedan den 13 april har brandkår kallats till fabriksområdet nio gånger. Det handlar om brinnande bildäck, kabelbränning, sopor och bråte som brunnit – och en rad bilbränder. Det kan man läsa om i räddningstjänstens utryckningsrapporter från april, maj och juni. I en utryckningsrapport varnar brandkåren för att bosättarna byggt en sorts kamin inuti baracken de bor i, som gör brännmärken på husfasaden och utgör en brandrisk.
Men ord står mot ord. En av grannarna, som vill vara anonym, påstår att EU-migranterna bränt ner sin egen husvagn av oaktsamhet, och att de själva har tänt eld på de bilar som står på fastigheten. Han har tröttnat på stanken av rök från brinnande däck och sopor från fabriksområdet, som han menar är ohälsosam för både människor och djur i området.
– Och det är bara en tidsfråga innan det tar eld i skogen på riktigt. Vi går bara och väntar, säger han.
En annan granne, som också vill vara anonym, är rädd för att det skadar miljön.
– Brinner det så finns det ju risk att det sprider sig, och det kan rinna ut olja och allt möjligt ner i grundvattnet, säger grannen.
Konflikten mellan de boende i området och bosättarna är ett problem, menar Henrik Lundh som är säkerhetschef på Nyköpings kommun.
– Vi har en samverkan mellan polisen och räddningstjänsten i den här frågan. Så här kan vi inte ha det, säger han.
Det finns uppgifter om att det periodvis bor barn där. Är det här någonting som ni känner till?
– Jag känner inte till det. Det innebär inte att jag säger att det inte är så, men jag har inte fått det till mig, säger Tim Johansson, biträdande lokalpolis i Nyköping.
Utryckningarna är resurskrävande. Fabriksområdet ligger utanför staden och det skickas ofta brandbilar från flera olika brandstationer för att släcka bränderna. Om det är de bulgariska bosättarna eller utomstående som är skyldiga till bränderna är oklart. Men kommunen står handfallen, enligt Henrik Lundh.
– Men det är inte vår uppgift att säga vem som ska vistas på en privat tomt, utan här måste fastighetsägaren ta sitt ansvar och skriva en blankett till Kronofogden, fortsätter han.
Även polisen avvaktar tills dess att fastighetsägaren gör en anmälan.
– Det finns en privat fastighetsägare, och mycket av ansvaret faller på den individen. Om någon bosatt sig olovligt på hans mark, så kan vi komma in och vara behjälpliga åt Kronofogden. Men görs det ingen anmälan så går vi inte in, säger Tim Johansson.
Det ligger brända bilar på båda sidorna om fabriksbyggnaden. En av dem har vänts upp-och-ned.
Tidigare har fastighetsägaren via Kronofogden och polisen avhyst bosättare som bott på fabriksområdet. Men bara några veckor senare var området bebott igen.
– Jag kan inte veta om det är samma personer som bor där som innan avhysningen. Men om man vill avhysa dem så måste samma procedur tillämpas igen. Fastighetsägaren måste begära biträde av Kronofogden, som i sin tur kan få med oss om de vill ha hjälp från polisen, säger Tim Johansson.
Om fastighetsägaren inte anmäler så kan de fortsätta bo kvar?
– Ja, teoretiskt sett, säger Tim Johansson.
Finns det en känd hotbild mot dem som bor där?
– Det är inget jag känner till.
En avhysning kostar 600 kronor i grundavgift, men beroende på varje enskild situation och till exempel hur stor yta det rör sig om kan kostnaderna landa på allt mellan några tusen upp till 40 000–50 000 kronor.
Det är Per-Magnus Johansson som äger marken och det är han som markägare som måste ansöka om avhysningen – någonting som han gjorde för bara några år sedan.
– Vi fick avhysning för drygt tre år sedan men då var det med hjälp av socialen för att barn bodde där. Men långvarigheten blev noll. Jag tror också att det är många olika personer som bor där. Nu har det eldats och hållits på igen.
Per-Magnus menar också att det uppstår fler problem när han inte vet namnen på personerna som bosatt sig på hans mark.
– Det har varit väldigt svårt att få respons för att kunna avhysa dem. Man tröttnar när det inte händer något när man ber om hjälp. Till slut lägger man det åt sidan och ägnar tiden åt andra saker där man faktiskt kan påverka.
De menar att de fått tillstånd att bo där. Det stämmer alltså inte?
– Nej, det finns definitivt ingen människa som har tillstånd att bo där.
Per-Magnus har i skrivande stund papprena för ytterligare en avhysning liggandes på sitt skrivbord.
– Jag har papper på skrivbordet för att se vilken väg man kan gå, men man vill veta att det fungerar. Egentligen tycker jag att det borde räcka med att kontakta polisen och att det ska vara olaga intrång. Det borde vara den enklaste vägen om människor tar sig friheten att vara där.
Enligt Statistiska centralbyrån lever tre av tio personer i allvarlig materiell fattigdom i Bulgarien och Rumänien. År 2018 uppgav Polismyndigheten att drygt 4 800 utsatta EU/EES medborgare vistades i Sverige.