– Oj vilken svår fråga... Han var ju banbrytande i sin kritik mot Sovjetunionen, det var på något sätt då vårt parti bröt med det gamla, blev tydliga med det och startade en förnyelseprocess. Han var tydlig i sitt ledarskap. "Någon jävla ordning ska' det va' i ett parti" sa han ju också. Sedan var han väldigt kunnig.
Vad har han betytt för dig personligen?
– Egentligen inte jättemycket, han var ju aktiv innan mig. Men jag träffade honom ett par tre gånger, bland annat minns jag när jag när han kom hit till Nyköping och skulle 1 maj-tala. Vi pratade om hur han skulle komma hit, om vi måste åka upp och hämta honom. Men han tog ju bara tåget och sedan kom han promenerandes från stationen. Han var enkel och sympatisk, både som person och ledare.
Vilka var hans absoluta politiska styrkor?
– Hans ledarskap, helt klart. Han var tydlig men ändå pragmatisk i hållningen till andra och inlyssnande.
Vad var det främsta han åstadkom politiskt?
– Förändringen i Vänsterpartiet under den tidsåldern. Han var även väldigt tidig och tydlig med vad han ansåg om att Sovjetunionen marscherade in i Tjeckoslovakien.
Hur uppfattades han bland sina politiska motståndare?
– Med stor respekt. Dels för att han var väldigt pålöst, dels för att han var så pragmatisk.
Hade han några uppenbara brister?
– Det är jättesvårt att kommentera.