– Jag tycker att det är tråkigt att vi blir beskyllda för saker som vi inte gör, att man antar att det är vi som gör dåliga grejer, säger Nathalie Johansson, som kör EPA i Stigtomta.
Med sig har hon William Gillerberg och John Nordmark. Alla tre har en minst sagt intressant berättelse att dela med Södermanlands Nyheter.
– Självklart är det folk som kör och stökar ner, men jag tycker att det är tråkigt att man antar att alla gör det. Många kommer utifrån, från andra byar, och hänger här, säger William Gillerberg.
Vännerna är lugna, artiga och har en sansad ton. Det märks att de är ledsna över att ha blivit porträtterade som motorburna gangsters av sina grannar. De hävdar inte att allt är frid och fröjd i Stigtomta, men deras kompiskrets tvättar de rena från skuld.
– Vi står ärligt talat mest och pratar. Det finns ingen anledning för oss att kasta in sparkcyklar genom fönster. Vi är snart 18 år gamla. Vad tjänar vi på det?, säger William Gillerberg.
Nathalie Johansson är inte sen med att lägga till:
– Jag och John har bott här sedan vi var små. Vi skulle aldrig vilja förstöra byn på det sättet eller stöka ner.
De känner sig som utomstående i byn de växte upp i - allt på grund av fordonstypen som de valt. Det menar vännerna inte är rättvist.
– Vi tänker mycket på att inte störa eller stöka ner - eller att åka så mycket i samhället. Men det blir fel när vuxna kommer ner till oss och skriker. Det har hänt att våra vänner blivit hotade av flera vuxna.
Vad är det för hot?
– "Vi ska slå sönder din bil", "vi ska sätta en yxa i däcket för dig", säger William Gillerberg.
Det ironiska i sammanhanget är att de äldre personer som tidningen pratat med använder i runda slängar samma ordval som de tre vännerna gör under samtalet. Man vill ha ömsesidig respekt. Om det nu blir så är dock en helt annan fråga.
Här kan du läsa mer om stöket i Stigtomta