Tomas Borin, 55, väljer Kumlins fik vid Stora torget i Nyköping för intervjun. Sensommarsolen värmer. Två par från Schweiz sitter vid bordet intill. Han beställer en kopp kaffe med dammsugare. Den förblir halväten.
Han har titeln regionråd med särskilt ansvar för personalfrågor. Nu står han och den politiska ledningen inför att 700 arbetstillfällen kan försvinna när regionen ska spara. Regionen går drygt en miljard i underskott mot budget.
– Vi har haft utgifter på tretton, fjorton miljarder i ett par år. Lägg till inflation, stigande räntor och att kostnaden för köpt vård har ökat. Då får vi på vårat bord att ta tag i det.
Att pausa sjukhusbyggen och renoveringar är inte aktuellt.
Stopp för hyrsjuksköterskor infördes 1 februari, men utfallet har inte varit till belåtenhet.
– Man kan inte spara så enormt mycket pengar utan att det blir försämringar. Exakt hur det kommer att slå mot vårdplatser och så vidare vet jag inte.
– Vi ska spara lite och mycket överallt: regional utveckling, hälso- och sjukvård, högre intäkter, högre taxor, p-avgifterna vid sjukhusen. Många bäckar små.
Skatten då, regionen har lägst skatt i Sverige, 50 öre höjning ger 386 miljoner kronor extra?
– Att aldrig höja skatten kan man inte lova, men vi kommer inte höja den under 2024.
Sitt politiska intresse tror han skapades när han var liten, pappa och mamma var socialdemokrater. Själv har han pendlat från vänster till höger. 2014 blev han tillfrågad av en av grundarna till Vård för pengarna Lorena Ramos om att bli med. Då arbetade han som vikarie, skötare, inom psykiatrin.
– Jag kom in i politiken på ett bananskal.
Det kan man även säga att Tomas Borins sambo gjorde. Hon utsågs i höstas till politisk sekreterare med en månadslön på 43 000. Vård för pengarna bildades som en protest mot en växande administration och ville föregå med gott exempel och till exempel inte tillsätta någon politisk sekreterare.
Tillsättandet av hans sambo fick kritik. Det fick han även som medansvarig, tillsammans med Christoffer Öqvist (M), Lars Lundqvist (KD) och Mattias Claesson (C), i att säga upp regiondirektören Jan Grönlund. Uppsägningskostnaden växte från 2,7 miljoner kronor till närmare sju miljoner på grund av att man skrev ett nytt avtal, som man sen ville makulera, men då blev det en arbetsrättslig tvist.
– Ingen är glad över den kostnaden, säger han och hänvisar till att Öqvist, Lundqvist och Monica Johansson (S) skött förhandlingarna.
Trots att han svär sig fri från att ha varit delaktig om uppgörelsen har han ett samarbete med Öqvist, Lundqvist och Claesson.
– Känns inte som om man kan bryta ett samarbete för att det händer mindre bra saker längs vägen.
Lorena Ramos, som hoppat av, säger att hon "skäms" över partiets utveckling. Tidigare samarbetspartnern S med Monica Johansson och Jacob Sandgren säger att de "inte längre känner igen Vård för pengarna".
Flera som röstat på partiet säger att de aldrig mer kommer att rösta på er?
– Det är tråkigt att höra, men alla älskar inte alla.
Han har inga planer på att avgå, "nej", säger han. Han är också säker på att partiet finns kvar efter nästa val (partiet tappade sex procentenheter senaste valet).
Försvinner partiet med honom vid rodret tycks han ta det med jämnmod, "inget varar för evigt". Hans eftermäle vill han ska vara:
– Jag gjorde så gott jag kunde utifrån min förmåga.