För att komma in på Thorsman får vi ringa till fabrikschefen Anders Borg när vi står utanför entrén. Han förklarar att receptionisten redan har slutat tillsammans med 31 andra anställda. Samtidigt har flytten av ungefär hälften av maskinerna gjorts. Produktionen av de komponenter som tillverkas på Arnö håller på att flyttas till fem av koncernens andra fabriker i Mora, Wales, Polen och Tyskland.
– Nedläggningsplanen som var klart i början av december följs. Vi har tolv flyttfaser och har nästan nått halvvägs. Nu är det många som jobbar kvar över semestern för att täcka upp för den produktion som vi har kvar, men sedan blir det ett ganska stort gäng som slutar i augusti. De sista kommer att lämna runt november, säger fabrikschefen Anders Borg.
SN får inte komma in i själva fabrikslokalerna och prata med anställda eller fotografera. Borg hänvisar till att han inte vill röra upp känslor hos de anställda. Att de inte ska behöva bli påminda av kompisar som ställer frågor efter publiceringen. I stället sitter vi i den tomma receptionen tillsammans med HR-chefen Cecilia Molander och Johnny Westberg, lokale ordföranden i IF Metall.
– När den produktionslina man jobbat på försvinner rör det upp känslor. Andra dagar känns det som att inget har hänt och vi jobbar på som vanligt. Den 3 juni skedde det en stor flytt av maskiner och då märktes det av känslomässigt. Då hinner verkligheten ifatt en, säger Westberg.
– Några har arbetat här i över 40 år. De var med redan under tiden då produktionen fanns inne i Nyköping, säger Borg.
Både fabrikschefen och IF Metallordföranden får frågan om vad som gått bra – och vad som känns sämst med hela situationen.
– Den stora biten är förstås att fabriken stängs. Sedan är det inte lika viktigt vad som händer under tiden, säger Westberg.
– Om man förutsätter att Schneiders beslut att lägga ner fabriken är givet, så kan jag inte säga att någon del i processen har gått dåligt. En bra sak har varit att de anställda visat lojalitet och jobbat bra trots vetskapen om nedläggningen. Min prioritet är att serva våra kunder och att de anställda ska ha det så bra som möjligt och hitta en ny sysselsättning, säger Borg.
Den produktion som finns kvar går inte på sparlåga. Snarare tvärtom. Ett lager läggs upp så att det finns produkter som täcker kundbehoven innan produktionen kommit i gång på de andra fabrikerna.
Från besöksfåtöljerna syns en tv-skärm där menyn för fabrikens restaurang Thomaten visas. Torsdagen innan midsommar är menyns sista dag. Sedan stänger restaurangen för gott.
Det är tyst i receptionen. De som arbetar i kontorsrummen intill berörs också. Här har Schneider electric en marknads- och utvecklingsavdelning där drygt 40 personer har arbetat. Runt 20 kommer att flytta till Schneiders Oppebykontor. Resten av den verksamheten kommer att skötas från Spanien och Tyskland.
– För en tid sedan var det tal om att de i Oppeby skulle flytta hit, för att spara in på hyran av de lokalerna. Det hade ju varit bra. Nu blir det tvärtom, säger Westberg.
Cecilia Molander berättar att man haft en jobbmässa med inbjudna företag i Thorsmans gympasal.
– Några anställda har varit på studiebesök på Astra som visade ett stort intresse. De är i behov av att rekrytera, säger hon.
Än så länge är det inte klart vad som ska hända med lokalerna.
– De ska säljas, Schneider har ingen nytta av dem. Kommunen är en av spekulanterna. Det vore skoj om de tog över och kunde flytta några av sina verksamheter inne i stan hit ut och ge plats för bostäder. Å andra sidan vore det bra med industriproduktion, men det får framtiden utvisa, säger Anders Borg.