– De sa att det var vattenkoppor och att jag inte skulle få träffa en läkare, säger Madelene Mroczek.
När hon upptäckte ett centimeterstort utslag på sin treåriga dotters ljumske blev hon först inte speciellt orolig.
– Jag tänkte att det kanske var från blöjan, säger hon.
Men efter ett par dagar blev utslagen fler och började vätska sig. Treåringen Fanny fick ont och ville inte ha blöja.
– Hon gick liksom hjulbent för att inte låren skulle gå in i varandra. När jag hälsade på pappa tyckte inte han heller att det såg bra ut, så jag bestämde mig för att ringa barnkliniken.
Så Madelene ringde och bad att få träffa en doktor. Kvinnan som tog emot samtalet bad Madelene dröja och gick för att överlägga med sina kollegor.
– Efter en lång stund kom hon tillbaka och sa att det lät som vattenkoppor. Men jag har sett vattenkoppor och vet att de inte ser ut så, och det sa jag, säger Madelene.
Kvinnan frågade då om Madelenes dotter hade feber eller var sjuk, vilket Madelene svarade nej till. Efter ännu ett överläggande på andra sidan luren kom domen.
– Hon sa att det var vattenkoppor och då får man inte träffa läkare. Då frågade jag henne om hon gav mig diagnos över telefon.
Madelene bad än en gång om att få träffa läkare. Enligt Madelene svarade kvinnan då att hon hörde att Madelene blev besviken, men att det inte fungerade "på det sättet". Kvinnan påpekade också att eftersom dottern bara var tre år är det vanligt med utslag.
När SN pratar med Barnklinikens verksamhetschef lyfter hon upp att barn som är över ett år med hudutslag bör vända sig till primärvården, alltså en vårdcentral. Men det var inget Madelene fick information om.
– Nej det sa de inget om, det vara bara blankt nej. Och vi har varit där med Fanny flera gånger innan. När vi lagt på visste jag inte vart jag skulle vända mig. Vi tillhör Nyköping så det var ju inte lönt att ringa Eskilstuna.
Till slut ringde Madelene sin BVC-sköterska på BVC Ekensberg och fick komma dit samma eftermiddag. Varken sköterskan eller hennes kollega kunde ställa någon diagnos och kallade in en barnläkare som inte heller kunde tala om vilken typ av utslag Madelenes dotter fått.
– De var tvungna att göra en odling för att kunna se vad det är.
Madelenes dotter fick antibiotika som hon ska äta en gång om dagen i väntan på provsvaret. Nu har utslagen blivit färre och slutat vätska sig. Madelene är lättad, men hon är besviken på bemötandet från vården.
– Just nu är min målsättning att Fanny ska bli frisk, men jag är ju ganska irriterad fortfarande. Tänk att hon blev nekad att träffa en läkare. Det här är inte första gången vi har problem med sjukvården. Koppen rinner liksom över, säger Madelene.