Lars och Eva bor granne med brottsplatsen och hade precis gjorts sig iordning för att gå och lägga sig när de hörde skotten.
– Jag uppfattade det som fem skott, säger Eva medan Lars är rätt säker på att det var fyra.
– Vi drog ner persiennen och då hörde jag först två snabba skott. Sedan blev det en kort paus sedan ett plus ett skott till, säger Lars.
– Första tanken var att det var raketer men det hördes att det var skott, säger han.
Det skjuts mycket raketer och liknande saker här runt skolan.
– Men det här var mer dova skott, säger Eva.
– Det var förmodligen ingen revolver utan en automatpistol men det vet vi ju inte säkert, säger Lars.
Strax efter skotten hördes rejäla däckskrik.
– Det lät som att bilen sladdade ut från parkeringen och sedan tog den rejäl fart när den kom ut på Stockholmsvägen. Det är svårt att veta vilken riktning den åkte men troligtvis norr ut. Mot motorvägen, säger Lars.
Lars och Eva bor nära brottsplatsen och lever i sin lilla bubbla. Men nu kom det riktigt nära.
– Det känns olustigt nära, säger Eva.
En annan granne som också bor nära brottsplatsen hörde inte skotten men såg blåljusen från fönstret.
– Vi trodde att det hade hänt en olycka och visste inte att det var en dödsskjutning. Vi flyttade till Sverige 1978 och på den tiden hände det inget här. Så det här känns inte så bra. Det är otäckt och man blir rädd, säger grannen.
Red. anm: Lars och Eva heter egentligen något annat.