Vilja Lindgren är civilanställd på Katrineholmspolisen och var där när eleverna lämnade in den sociala råttan.
– Han var väldigt mager, men det märktes att han var handtam, berättar hon.
På hennes axel sitter en, inte så liten, krabat med lång fjunig svans. Det är Dynamit-Harry. När han togs in på polisstationen sattes han i en hundbur i arresten. Där skulle han ha fått sitta i minst tio dagar och vänta på att någon skulle göra anspråk på honom.
– Jag tänkte att han kan ju inte bo i en hundbur hos polisen, det funkar ju inte. Så jag tog med honom hem. Först bara tillsvidare, men det var ingen som ville kännas vid honom så nu stannar han här, säger Vilja.
Hon bor i en enrummare i Nyköping med två katter och ett gäng fiskar. När SN besöker henne är katterna inne på toaletten och Dynamit-Harry sitter på fönsterbläcket bakom en kaktus.
– Katterna är rädda för honom, säger Vilja och skrattar.
Varför valde du att döpa honom till Dynamit-Harry?
– Vi hade en omröstning på arresten mellan Vanheden och Dynamit-Harry. Det började med att vi tittade i almanackan och Harry hade namnsdag 10 oktober. Det slutade med att vi bestämde att han skulle heta Dynamit-Harry för han såg lite tufsig ut, hade det varit en råtta med backslick skulle han nog fått heta Vanheden.