Lise-Lott Carlssons man gick bort i slutet av januari. Nu har hon fullt upp med att sköta kontakten med myndigheter och bank.
– Det är mycket pappersarbete såhär efteråt, säger hon.
Ett oväntat problem uppstod eftersom att sjukvården förvarat stora mängder sjukvårdsmateriel i hennes hem, som de nu vägrar ta hand om. Det är något som vi rapporterat tidigare.
– Det är nio lådor som de vill att jag kör till tippen, säger Lise-Lott Carlsson.
Regionens hemsjukvård som tog hand om hennes make hade beställt stora mängder katetrar, plasthandskar, sårsprit och andra viktiga saker för palliativ cancervård i hemmet. Men eftersom hemsjukvården menar att vårdmateriel som legat hemma hos en patient kan utgöra en smittorisk, vill de inte ha tillbaka sakerna. Istället vill de att man slänger dem. Även om lådorna är plomberade och obrutna.
– Det är inte klokt, det här är ju våra skattepengar som betalat för, säger Lise-Lott.
Sedan i helgen hoppades hon dock på ett huvudbry mindre. När enhetschefen Jenny Fast på demensboendet Lundagården i Nyköping hörde talas om Lise-Lotts lådor med obrutna förpackningar med sjukvårdsmateriel bestämde hon sig för att hämta upp sakerna hos henne.
– Då blev jag glad, det är ju onödigt att slänga sakerna, säger Lise-Lott.
Men sedan kom dråpslaget. Under måndagseftermiddagen har man ändrat sig på demensboendet. De kan inte heller använda sakerna, säger Jenny Fast.
– Det spelar ingen roll att de ligger i obruten kartong, tydligen, säger Jenny Fast.
Trots att förpackningarna är plomberade och lådorna stängda, har man gjort en bedömning att det är en för stor risk att använda sig av sjukvårdsmaterielet.
– Vi kan ju inte veta om det varit en smitta i huset eller nåt, säger hon.
Det är sjukvårdsmateriel för flera tusen kronor som man hoppades skulle komma till användning, och därmed spara in på kommunens budget.
– Men nu får vi köra lådorna till tippen istället, säger Jenny Fast.
Det var i möte med sina överordnade i kommunen som Jenny Fast fick höra att det var för farligt att ta in lådorna på boendet.
– Det vart ju lite antiklimax, säger Jenny Fast.
Men mest besviken blev nog Lise-Lott Carlsson.
– Nej det är för sorgligt. Jag fattar inte, säger hon.
Nu hoppas Lise-Lott att demensboendet kan köra sakerna till föreningslivet istället.
– Vilken karusell! säger Lise-Lott Carlsson.