Erfarna barnrättsadvokaten Ulla-Bella af Klercker företrädde Oliver i förvaltningsrätten där frågan om en tvångsplacering avgjordes i mitten av juni förra året. Hon visade på flera brister i socialförvaltningens utredning. Det gällde bland annat uppgiften att mamman inte förstod barnets behov och att pojken på sikt skulle få psykosociala problem.

­– Det är starka ord. Påståendena stöds inte av utredningen i målet, framförde af Klercker, och sa att det fanns all anledning att börja om.

Förvaltningsrätten lyssnade mer på socialnämnden och beslutade den 13 juni om fortsatt placering enligt LVU, lagen om vård av unga. Då Kammarrätten tog upp fallet tre månader senare bytte af Klercker fot. Nu hade pojken etablerat sig i familjehemmet och det gick inte att säga att det skulle vara bättre för honom att placeras tillsammans med mamman i ett utredningshem.

Samtidigt riktade af Klercker svidande kritik mot socialtjänsten.

­– De har inte handlagt ärendet på ett acceptabelt sätt. Beslutet att omhänderta Oliver fattades alldeles för snabbt. Anna har inte fått någon chans att visa sin omsorgsförmåga och utvecklingspotential, sa hon i rätten.

Bo Nordström, ordförande i FUB, föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, har engagerat sig starkt i fallet Oliver. Han är mycket kritisk mot att Anna aldrig fick utbildning och hjälp att vara mamma. Enligt plan skulle mamman få stanna längre på BB och få hjälp av familjestödjare. Istället tog man barnet ifrån henne.

­– De utredare som hanterade det här var inte lämpliga att jobba med en person med funktionshinder. Från vår synvinkel är det här ett skräckexempel, säger Bo Nordström.