Arne kom i påskhelgen till Myntan för att lämna lite blommor till en 90-årig släkting. Besökarna lägger blommor, tidningar och presenter på en stol vid ytterdörren och personalen hämtar och lämnar över till mottagaren, berättar han.
– Men när jag väntade på personalen kom flera äldre och mötte sina anhöriga på utsidan. De kramades och stod nära varandra. Sen gick de in igen. Det känns sådär. De kan ju ta med sig smitta in till de andra på avdelningen, säger Arne.
Han är mycket orolig för att sköra anhöriga ska utsättas för risker då andra boenden och deras anhöriga så uppenbart struntar i råd och direktiv från Folkhälsomyndigheten.
Det finns inga lokala skriftliga direktiv eller regler för hur de boende och deras anhöriga ska agera när de träffas på utsidan.
– Besöksförbudet gäller inomhus i våra boenden. Men det är inget utegångsförbud. Flera av våra boenden går ut på egen hand för att träffa sina anhöriga. Vi upplyser om att de ska hålla avstånd och inte kramas, säger Karin Lindgren, verksamhetschef för Nyköpings kommuns äldreboenden.
Det är bara självgående äldre som har möjlighet att komma ut och träffa sina anhöriga utanför äldreboendets väggar.
– Vi har ett ansträngt personalläge och kan inte hjälpa till med det.
Därför kan ingen kan garantera att boende och besökare verkligen håller säkerhetsavstånd till varandra.
– Vi litar på att man försöker följa det som sagts. Jag har inte fått några signaler på att det inte fungerar, säger Karin Lindgren.
Det finns inga skriftliga direktiv för hur anhöriga och boende ska agera utanför entrédörrarna.
– När frågan kommit upp har vi sagt att det inte är utegångsförbud. Vi litar på att man är rädd om sina nära och agerar utifrån det.
Karin Lindgren säger att ingen av cheferna på kommunens äldreboenden har signalerat att anhörigbesöken på utsidan är ett problem.
– Det blir lätt synpunkter och jag kan inte avgöra vad som är rätt. Men vi har ingen möjlighet att kontrollera, vi kan bara informera.
Hur verksamt är besöksförbudet om de boende ändå går ut och umgås med anhöriga?
– Det är väldigt effektivt. Personligen tror jag att det är helt avgörande för att vi inte har ännu större smittspridning. Men det är problematiskt om anhöriga väljer att inte ta ansvar. Man utsätter både boende och personal för risker.
Arne vill vara anonym.