I mars lämnade Anna af Sillén och Petter Söderblom, Moderaterna, in en motionen "Förbättra förutsättningarna för landsbygdsskolor". Man önskade enligt detta se över möjligheter att stärka de mindre skolenheterna på landsbygden och utöka de F-3-skolor som finns i Buskhyttan, Råby och Ålberga.
Motionärerna ansåg att små enheter har fördelar som stora inte har, men konstaterar samtidigt att elevunderlaget är avgörande för att det ska gå att bedriva skola, oavsett plats.
Barn- och ungdomsnämnden anser också att landsbygdsskolorna behöver utvecklas och ser på det sättet ingen motsättning i frågan, men vill se ett större grepp kring att göra F-5-skolor på landsbygden i form av omfattande utredningar om bland annat elevunderlag.
– Det vi märker är att vårdnadshavare tidigt taktikplacerar barn för att hamna i "rätt" högstadieskola. Man är felaktigt oroliga för Alpha och Omega, det måste vi på sikt få ordning på. Någonstans ska alla skolor vara bra att placera i och vi vill se barn i landsbygdsskolorna så länge som möjligt, säger Anders Eriksson (C), ordförande i BUN.
Sverigedemokraterna ansåg å deras sida, enligt ett särskilt yttrande, att enbart utreda F-5-alternativ i stället för F-6- hade varit att erkänna sig besegrade i kampen om elever som väljer friskolor.
– En utredning av möjligheten till F-6-skolor på dessa enheter ser vi som en del i det arbete som krävs för att få en levande landsbygd, lyder yttrandet undertecknat av Bo Österberg och Sara Lejonklou.