– De säger att jag får köra det till tippen, säger Lise-Lott Carlsson.
Nu sicksackar hon runt kartongerna i hallen, källaren och sovrummet för att komma fram. Lådor som Regionens hemsjukvårdsenhet vägrar ta ansvar för.
Änkan Lise-Lott Carlsson hade stor hjälp av regionens hemsjukvård under makens sista tid i livet. För att behandla honom hade hemsjukvårdspersonalen all sjukvårdsmateriel som skulle behövas för vården förvarat i parets hem. Men efter att maken gick bort i slutet av januari står nio lådor fortfarande kvar.
När man lider av obotlig cancer är det troligt att man får sjukvård i hemmet under livets slutskede, så kallad specialiserad hemsjukvård i livets slutskede, eller SSIH. Det är ofta uppskattat eftersom man ofta har stora smärtor och det finns ett värde i att få spendera sin sista tid i livet på en så trygg plats som hemmet.
– Jag har inget att anmärka på sjukvården, den var jättebra, säger Lise-Lott Carlsson.
Men efter makens bortgång var huset fortfarande fullt av sjukvårdsmaterial.
– Det är kisspåsar, underlägg, blöjor, katetrar, plasthandskar, säger Lise-Lott Carlsson.
Kartongerna är obrutna, Lise-Lott Carlsson måste bryta upp dem för att vi ska se vad det finns där i. Sårsprit och kilovis andra sjukvårdsmateriel, åtminstone nio lådor, med ett uppskattat värde på flera tusen kronor som sjukvården själva inte vill veta av.
– Och så säger de att man inte har pengar till vården, så ska man slänga allt det här, säger Lise-Lott.
Är det något du vill säga till de ansvariga i regionen?
– Ja, vad säger man. Att de ska börja tänka lite, säger Lise-Lott Carlsson.
Lise-Lott är inte den enda som fått nobben av regionens hemsjukvårdsgrupp.
– En väninna till mig var med om samma sak, och det var bara att köra till tippen, säger Lise-Lott Carlsson.
När väninnan körde sjukvårdsmateriel till återvinningsstationen grät hon, uppger Lise-Lott Carlsson.
– Och det kommer nog jag göra med, säger Lise-Lott Carlsson.
Men på regionen tar man frågan med ro. Linda Asplund är vårdenhetschef för hemsjukvården. Hon vill inte diskutera det enskilda fallet, men beskriver företeelsen som en ren hygienfråga.
– Det är såklart olyckligt. Men det är av rent hygieniska skäl, vi vet inte vad som hänt med dem. Det är ett litet dilemma vi har, vi måste följa reglerna, säger Linda Asplund.
Men i Lise-Lott fall handlar det inte om några hygienrisker, eftersom lådorna är oöppnade, förpackningarna inplastade och plomberingarna är obrutna. Därför tvingas Lise-Lott slänga exempelvis helt sterila katetrar, underlägg och oöppnade flaskor sårsprit för tusenlappar. Men det finns ytterligare en förklaring: Regionen har ingenstans att lägga sakerna.
– Vi har inget lager här, säger vårdenhetschef Linda Asplund.
På Regionens hemsjukvårdssektion har man ingen plats att förvara sakerna som blir över när patienterna avlider. Anledningen är att många sjukmateriel beställs direkt från företaget till patienten utan att passera någon av Regionens lokaler. Därför finns det ingenstans att lämna tillbaka varorna till, så att säga.
– Det är olyckligt att de går till spillo, säger Linda Asplund.
Men i vissa fall har man faktiskt gjort undantag och tagit tillbaka saker som funnits i patienters hem.
– Det beror på en rad saker, bland annat hur stor mängd det är, säger Linda Asplund.