Mette och Boris tar en promenad i vårsolen. Biologen, som sadlade om och blev grafisk designer, har saknat sina ryska vinthundar och givetvis den övriga familjen under arbetet i Ngorongorokratern i Tanzania. Tiden där nere var både slitsam och rolig.
– Jag längtar redan tillbaka, säger hon och ger en snabb inblick i hur hennes egen vistelse i den spartanska lodgen med de vilda djuren precis utanför var.
För sju år sedan träffade Mette och maken Bobo Lindblad SLU-doktoranden Ingela Jansson, som under tio år studerat lejonen i Ngorongoro. Det är världens mest välkända lejon och hennes arbete bygger vidare på en 50 år gammal studie.
För några år sedan tog Ingela initiativet och bildade Kope lion, en non-profitorganisation, med 25 anställda före detta massajkrigare som försöker förebygga lejonjakter och hjälper Ingela att samla in forskningsdata.
– Det bor runt 70–80 lejon i Ngorongorokratern och även om de ser väldigt fina ut, hanarna har en speciell mörk färg på manarna, så är den långsiktiga överlevnaden hotad på grund av inavel. Det är mycket inavel. Syskon parar sig med syskon, kusiner och föräldrar. Det behövs nytt blod, berättar Mette.
Strax bredvid finns svaret i form av Serengetis nationalpark. Vad som stoppar det naturliga utbytet är massajernas boplats.
– När de tilldelades platsen på 50-talet var det runt 7 000–8 000 människor, nu är det runt 100 000. Massajerna har mycket boskap och det händer att lejonen tar boskapen. Och då hämnas man genom att döda dem. Lejonjakt är också något som finns i massajernas kultur. En manlighetsrit, men det börjar förändras.
Innan en jakt samlas nämligen alla massajmän i byn och var och en får ge sig syn på saken. Där dyker Kope lions anställda upp, "ilchokuti" som de kallas, och de har stoppat många jakter med just sin förmåga att ge sin syn på saken.
Kope lion bidrar också till massajsamhället genom att hjälpa till med bland annat sårvård på attackerad boskap.
– Det är här vi kommer in i bilden. Bobo och jag ska göra en film som kan visas i massajbyarna i Ngorongoro. Det är fortfarande få som kan läsa och skriva och då är film ett kraftfullt verktyg för att sprida information. Det finns många sätt att skydda boskapen och undvika lejonattacker. Massajerna vill definitivt inte utrota lejonet. Det är en viktig symbol och stolthet för dem, säger Mette.