I den färska rapporten "Bristen på samhällsbyggare inom infrastruktursektorn" flaggar Mälardalsrådet för att vi står inför personalbristen inom en lång rad yrkesgrupper när flera stora infrastrukturprojekt ligger i röret.
– Vi pratar mycket om finansiering av infrastruktur och var i landet vi ska bygga ny räls. Men egentligen är kompetensen en större flaskhals än att hitta pengarna. Det vill vi belysa, säger Maria Nimvik Stern, generalsekreterare på Mälardalsrådet.
I rapporten menar rådet att kompetensbristen kan komma att kosta samhället mellan 15 och 25 miljarder kronor under det kommande decenniet, om ingenting görs. För att illustrera detta lyfts tre infrastrukturprojekt: Stockholms nya djuphamn i Nynäshamn, E18 mellan Köping och Västerås samt Ostlänken.
Ett återkommande exempel, som även tas upp i rapporten, är att omkring 200 arkeologer kommer att behövas i samband med att Ostlänken byggs. Det är lika många yrkesverksamma som det finns i hela landet i dag. Andra bristyrken på listan är maskinförare, svetsare, betongarbetare och civilingenjörer.
– Exemplet med arkeologerna är ju ganska slående. Men vi ser redan brister på hela skalan när vi tittar på jobbannonser, och då har vi inte ens tagit med bostadsbyggandet som ska ske i samband med de här projekten, säger Maria Nimvik Stern.
En effekt av kompetensbristen är också att kommuner, regioner, myndigheter och företag konkurrerar om samma personer när det ska rekryteras. Det har redan fått konsekvenser i bland annat Nyköping, där byggstarten av Stigtomta skola försenades för ett antal år sedan eftersom alla geotekniker i regionen var upptagna med att borra inför Ostlänken.
– Vi har behov av ett antal kompetenser framöver, lantmätare är det brist på bland annat. Det är ganska många fastighetsfrågor som ska utredas när Ostlänken köper upp mark, säger Christian Udin, Ostlänkenansvarig på Nyköpigns kommun.
För att råda bot på kompetensbristen under det kommande decenniet vill Mälardalsrådet se fler utbildningsplatser i regionen. Ett annat förslag är att få till regional och kanske även nationell samordning för att de berörda aktörerna ska kunna nyttja den kompetensen som finns på bästa sätt gemensamt.
– Jag är ändå hoppfull, vi ser att fler och fler börjar bekymra sig för situationen, säger Maria Nimvik Stern.