22:55 på torsdagskvällen gick Nyköpings Lasarett upp i stabsläge. Fem minuter senare kommer akutsjuksköterskan Rosie Lundvall till jobbet på Nyköpingsakuten.
– Jag fick ett adrenalinpåslag såklart, säger sjuksköterskan Rosie Lundvall.
Nitton personer hade nämligen skadats i en allvarlig olycka på E4:an utanför Nyköping och ambulanserna körde skytteltrafik mellan sjukhuset och motorvägen.
– Vi hade fått förberedelselarm från ambulansen att det var större olyckor på väg och då behöver vi förbereda oss och ha resurser på plats, säger Rosie Lundvall.
Rosie och kollegorna förberedde sig på att ta emot patienterna, och fler kollegor strömmade till från andra avdelningar.
– Man vart ju taggad, det är ju det här som akutmottagningspersonal brinner för, att få hjälpa folk som varit med om svåra olyckor. Man vet ju också att kollegorna är på tårna, och då är det extra roligt att jobba, säger hon.
Väglaget var så halt att även utryckningspersonalen själv hade svårt att ta sig fram. Vårdpersonal från hela sjukhuset strömmade till för att stärka akutavdelningen.
– Vi hade superbra förstärkning både på personalsidan och läkare, från kirurg, medicin, ortopedi, säger Rosie Lundvall.
Nattpersonalen hade precis börjat sitt pass när larmet kom från ambulanssidan. Det gjorde det lätt att ringa tillbaka kvällspersonalen igen när akutsituationen uppstod.
– Tack vare det kunde vi dela upp oss så att ett team tog emot patienterna och ett team behandlade dem, det fungerade jättebra, säger Rosie.
Sjuksköterskan Rosie Lundvall är vårdenhetschef på akutmottagningen och höll koll på att allt flöt på som det skulle.
– Tack och lov kom inte alla nitton på en gång, det var lite fördröjning så då kunde vi ta emot dem i tur och ordning, säger hon.
Rosie Lundvall var väldigt stolt över kollegorna på akuten. När man hade fått tillbaka röntgenbilderna på patienterna så kändes läget stabilt och man kunde släppa på stabsläget fem i fyra på fredagmorgonen. Femton av de nitton skadade kunde lämna sjukhuset. Fyra behövde fortsatt vård på andra avdelningar, men alla var i så gott skick att de kunde lämna akutmottagningen.
– Det var ju en otrolig lättnad när man kunde gå hem och allt hade gått bra, teamarbetet hade gått bra och de resurser vi behövde fanns på plats, det var en otroligt skön känsla som vi alla kunde gå hem med efteråt, säger Rosie Lundvall.