Redan 1953 beslutade stadsfullmäktige (nuvarande kommunfullmäktige) att ett nytt stadshus skulle byggas för den utspridda kommunala verksamheten i Nyköping.
Sex år senare utlystes tävlingen som var öppen enbart för nordiska arkitekter. ”Det är ej tillåtet att ingå kompanjonskap med en icke nordisk medborgare”, förtydligade Nyköpings stad i tävlingsprogrammet. Där framgick det att byggnadsdelen närmast Stora torget skulle inrymma de ”mer representativa lokalerna” och skulle utformas med ”hänsyn till den arkitektoniskt känsliga omgivningen”.
Sammanlagt 146 bidrag inkom till juryn som bestod av tre arkitekter samt Gösta Liljegren och Josef Lindelöw, ordförande respektive vice ordförande i drätselkammaren (dagens kommunstyrelse).
Danskarna Jean-Jacques Baruël och Paul Niepoort var två av arkitekterna som ställde upp. Förutom ritningar över huvudbyggnaden närmast torget så innehöll deras bidrag "Capitolium" förslag på flera radikala förändringar i stadskärnan - en ”regulering av bycentret” (förnyelse av stadskärnan) som danskarna beskrev det.
Med anledning av stadens tillväxt så tänkte duon att det skulle behövas fler offentliga byggnader i närheten. Ett annex avsett för den kommunala verksamheten (även utrustat med bl.a. konditori) ritades in vid Åkroken, området öster om stadshuset ansågs också vara mycket intressant för planerna. Från skolgården på Nicolaiskolan och vidare sydost mot Storhusqvarn ville arkitekterna uppföra ett antal byggnader, bland annat ett konserthus och ett bibliotek.
Skolan ansåg man däremot hade begränsad livslängd. För precis norr om de nya byggnaderna ville Baruël och Niepoort anlägga en stadspark upp till Västra Storgatan. Från piazzan på Smörtorget skulle man då erbjudas en praktfull vy in mot grönskan.
”En helt enestående mulighed” tyckte arkitekterna som också ville få bort bilarna från Västra och Östra Storgatan. Trafiken skulle ledas om via ringleder och för de som behövde ta bilen in till stan ritades en omfattande p-plats uppbyggd i terrasser, strax öster om Åkroken mellan Västra Kvarngatan och Nyköpingsån.
Juryn föll för Capitolium som vann tävlingen: ”Samspelet mellan centralhallen och den rikt utformade gården kan särskilt framhållas.” , ”Stadshuset skulle kunna bli en dominant som aktivt samspelar med torgets övriga representativa byggnader.” står det i omdömet. Det fanns dock en del funderingar: "Den relativt komplicerade uppbyggnaden medför ganska höga byggnadskostnader."
1966 påbörjades den egentliga byggnationen av huset, i december 1969 stod det färdigt att invigas. Åtta år tidigare uppskattade kommunstyrelsen att det skulle kunna kosta 5,9 miljoner att uppföra Capitolium - slutnotan landade på 25 miljoner kronor.
Redan när stadshuset stod färdigt insåg man att byggnaden var i minsta laget för kommunens verksamhet. Men av danskarnas storslagna ursprungsplaner blev det som bekant "bara" ett stadshus. Sannolikt ansågs Åkroken-annexet, parkeringsterrasserna och de övriga planerna för kostsamma.
Men det finns faktiskt spår kvar. Marmortrappan inne i stadshuset, som leder upp till fullmäktigesalen, fortsätter hela vägen ner till källarplanet mot Västra Kvarngatan. Den sista biten skulle sedan övergå i en passage under Västra Kvarngatan och in till annexet. Även om tanken var en passage mellan maktens korridorer så fyller utrymmet i källaren en annan viktig funktion - som elcentral.
