Han plockar lite i blomlådan på verandan. Späda gröna strån sticker upp framför det röda huset vid Buskhyttegård. Sädesärlan kom i förrgår, berättar Torbjörn.
Han pekar bortåt Uttervik. Där ligger ett stort sommarstugeområde. Antagligen har hundratals stockholmare redan tankat sina bilar och är på väg mot landet. Torbjörn fattar att de längtar efter lantluften, efter åkrarna och skogen. Längtar efter att strö frön av rädisor och sallad i jorden och sitta på tomten och känna solen smeka bort det vinterbleka.
– Men det är klart att man funderar. Vad händer när alla sommarstugeägare kommer hit. De ska handla blommor till rabatterna och åka in och köpa mat i livsmedelsaffärerna i Oxelösund. De åker kanske in till Nyköping och går på gatorna när de borde stanna hemma i Stockholm, säger han.
För honom är det på liv och död. Han har med råge kvalificerat sig in i riskgruppen. Han tillhör den grupp av människor som är extra utsatt och riskerar att hamna i respirator om smittan fäster. Om detta är han plågsamt medveten. Han har arbetat i vården i över 40 år, de senaste 30 som sjuksköterska. Nu lever han med två transplanterade lungor. Han har diabetes. Livet är skört.
– Ja. Jag är rädd. Det här är inte över på några månader. Det kommer att vara länge, säger han. Sörmland är också hårt drabbat av corona. Men folk ska inte åka från sin hemort och riskera att sprida smittan vidare, säger han.