Sedan förra året har Vretadalen vid Långmaren har förvandlats från granskogsplantering till ett vattenlandskap.
– Tidigare hade man kunnat släppa en plastanka här. Den hade tagit sig till havet på någon timme. Men nu har vi bromsat upp vattnet så det filtreras ut i landskapet i stället, säger naturreservatsförvaltaren Stephan Gäfvert.
Under de senaste två åren har han arbetat med att anlägga 30 nya våtmarker i Nynäs naturreservat. Innan dess var Vretadalen vid Långmaren en tätvuxen planterad granskog.
– Man hade dikat ur området, som tidigare var ett kärr, så långt ögat kunde nå. Det fanns över 30 mindre diken som grävts ut för hand till ett centraldike, likt ett fiskbensmönster.
Från början av 1800-talet till första halvan av 1900-talet dikades många områden ut för att öka avkastningen från granodlingar och jordbruk.
– Det var ett sätt att öka inkomsterna. Men på många utdikade områden blev det inte så bra som man hade hoppats.
Sedan kom torkan 2018 och granbarkborren ökade explosionsartat och har dödat väldigt många granar som planterats sedan 70 år tillbaka. Så skedde även i Vretadalen.
När man nu anlägger nya våtmarker återskapas kärr och våtmarker som funnits på platserna tidigare. Efter att de angripna granarna avverkats stod dammvallarna vid Vretadalen klara vid början av förra året.
– Vi fick höja vägen en meter. Jag tog hit en våtmarkskonsult, som mätte och kollade marknivån med hjälp av satelliter.
I den sista dammvallen finns en så kallad "munk", en cementtrumma som släpper igenom vattnet först efter en viss nivå.
Vid slutet av sommaren var området vattenfyllt.
– Det är helt otroligt hur många arter det har blivit här sedan dess, både fåglar och vattenberoende insekter. Vi har sett sångsvanar, krickor, skogssnäppor, gräsänder och mängder med trollsländor. Jag har sett kronhindar som gått ut på öarna och lagt sina kalvar.
I dammvallarna finns inbyggda "munkar" som reglerar vattennivåerna och släpper vidare överflödigt vatten.
På andra sidan vägen rinner vattnet vidare i ett vattensystem med tre mindre vattensamlingar som hjälper till att bromsa upp vattnet ytterligare och tar hand om näringsläckage som kväve och fosfor.
– Små våtmarker blir även spridningskorridorer för arter mellan stora enheter vilket gynnar den biologiska mångfalden över större områden, så de betyder väldigt mycket. Så fort jag hittar ett område där dikena inte gynnat skogen pluggar jag igen dem och återskapar ett vattenområde, säger Stephan Gäfvert.
Sådana mindre vattensamlingar kan anläggas på några timmar. Medan större våtmarker kan ta två till fyra veckor. Men alla typer kräver fortfarande tillstånd. Nynäs naturreservat ägs av Region Sörmland och ingår delvis i ett Natura 2000-område. Därtill krävs tillstånd från länsstyrelsen och två kommuner ska få säga sitt.
– Det gör att alla åtgärder blir komplexa att genomföra. Men tillståndsprocesserna underlättas av att våtmarker alltid höjer naturvärdet. När vattnet i skog och mark försvinner förlorar många arter förutsättningarna att leva.
På andra sidan vägen fortsätter vattnet genom ett system av mindre vattensamlingar.
Vid en tidigare inventering identifierades trettio lämpliga områden för våtmarker i reservatet. Inom det befintliga projektet återstår tio våtmarker att anlägga.
Därefter finns nya ansökningar.
– Det finns för lite vatten i landskapet. Våra klövviltsarter är väldigt stressade i ett landskap där de behöver ta sig flera kilometer ibland mil för att komma åt sötvatten. Klövviltet är inte utspridda i landskapet som de borde vara utan söker sig till de få vattenställen som finns kvar.
Stephan Gäfvert gör även koppling mellan våtmarker och de låga sörmländska grundvattennivåerna.
– Jag brukar säga att vi blöder vatten. Landskapet töms på sötvatten genom alla diken. Det hamnar i havet i stället för att höja grundvattennivåerna i landskapet.
Om två år finns planer på att anlägga en enorm våtmark på cirka 60 hektar.
– Den gick igenom i miljödomstolen förra året. Efter att ha skvalpat runt på olika instanser bland annat på länsstyrelsen och kommunen, säger Stephan Gäfvert.
Små vattensamlingar kan skapas genom att täppa igen diken.
Innan dess återstår tio våtmarker inom det befintliga projektet.
Vid Strömmingstorp pågår arbetet med att bygga dammvallar för en större våtmark.
– Det ser rörigt ut när vi börjar. Då är det många maskiner i gång samtidigt.
Munken som reglerar vattennivåerna kommer stå mitt i dammvallen. Upp till en halvmeter under vallkrönet kommer det att bli vatten och landskapets formation kommer bestämma hur sjön ska se ut.
– Innan dess har vi skapat öar till fåglar att häcka på och där kronhinden kan lägga sin kalv, säger Stephan Gäfvert.
Dammvallar grävs för att anlägga nästa vattensamling. Kostnaden för den här våtmarken kommer bli runt 230 000 kronor.
När arbetet är klart har vattnet innanför den nya dammvallen nått upp till "munken" som reglerar nivåerna för den nya våtmarken.