Stadsdelen Oppeby byggdes huvudsakligen under 1950- och 1960-talet.
I slutet av 1950-talet flyttade människor in i lägenheterna på Oppeby torg 2 och 4 och i husets bottenplan mindre företag, bland andra frisörsalongen Salong Athena.
Efter bara några år sålde den första ägaren verksamheten till Gun Hallberg, som 1989 sålde till nuvarande ägaren Eva Lövstrand. Men då hade Eva redan jobbat där under många år.
– Jag visste tidigt att jag ville bli frisör. Och det har jag aldrig ångrat, säger hon bestämt.
Under sina studier gick Eva som elev på Salong Ce-Kå på Skjutsaregatan och på Salong Athena. När hon hade tagit sin examen våren 1967 fick hon anställning på salongen i Oppeby. Drygt 20 år senare tog hon över ägarskapet och hade under 17 år en anställd frisör – Veronica.
– Att ha anställda är trevligt, men det kostar så mycket att det inte går att ha det i dag, konstaterar Eva.
Däremot hyr hon ut en stol – till frisören Emma Karlsson.
– Emma kör det nya stuket och med hennes intåg kom det fler herrar. Jag tar mest hand om de äldre damerna. I går var den liten dam hos mig och rullade håret. Hon har kommit hit under alla år. Det finns flera stamkunder, hon är bara ett exempel, säger Eva.
Man skulle kunna tro att salongens alla kunder är bosatta i området, men så är det inte.
– Nej, vi har kunder som åker exempelvis från Vrena, Runtuna och Bryngelstorp. Det finns oftast lediga parkeringsplatser här utanför, berättar Emma.
Eva – som inte bara har arbetat vid Oppeby torg utan också bott i Oppeby – har sett området förändras. På andra sidan torget fanns tidigare en Ica-affär och ett kvarter bort låg en Konsum-butik. I området har det funnits både bank och bibliotek. Butiker inriktade på blomster, hemtextil och tobak har öppnats och stängs. Men Salong Athena har, liksom bland annat Mekka konditori på Regeringsvägen bestått. Och Eva, som snart fyller 68 år, jobbar vidare.
– Vi har ju enbart tidsbeställning så jag kan planera min tid. Och än så länge är det trevligt att jobba, jag är fortfarande intresserad av hår och trivs med den fina kontakt som jag får med människorna. Det här håller mig i gång och får mig att känna mig behövd. Så småningom vill jag vara hemma, men hoppas att salongen finns kvar, säger Eva.