Mannen i lekparken kallas för “Stockholmspappan”. Bredvid honom står hans son, tillika den pojke som mannen vid flera tillfällen begått grova övergrepp på. Det är tidig augustimorgon 2021 i södra Stockholm, och “Stockholmspappan” är nervös men upphetsad.
I lekparken finns också en tredje person. En man som “Stockholmspappan” känner som “Mårten”, men som egentligen heter något annat. De båda männen har fått kontakt med varandra på nätet, via en annan person som “Mårten” träffat flera gånger.
“Mårten” har mikrofon under kläderna och föreslår nu att pappan och sonen ska följa med till en lägenhet i närheten, där nya övergrepp mot pojken kan äga rum. Bostaden är fylld med dolda mikrofoner, men det vet “Stockholmspappan” lika lite om som att mannen mitt emot honom är en infiltratör från polisen.
Väl i lägenheten är det “Stockholmspappan” som föreslår att övergreppen mot pojken ska inledas och att det bara är för “Mårten” att börja. Själv klär han av sig men hinner inte längre innan bostaden stormas av ett stort antal poliser. Han grips omedelbart, misstänkt för en lång rad brott kopplade till barnpornografi.
Några timmar därefter grips också hans kompis, en av hjärnorna i den stora pedofilringen, i Eskilstuna.
Ett drygt år senare, i början på december 2021, döms de båda för bland annat flera fall av grov våldtäkt mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn och grovt barnpornografibrott.
***
Den frostade glasdörren i hisshallen på våning fem i polishuset i Norrköping är alltid låst. Bara de som arbetar här kommer in.
Ett upptejpat, laminerat a4-papper förklarar anledningen:
“På denna avdelning hanterar vi känsligt material i vårt dagliga arbete och vi undanber oss därför spontana besök på avdelningen”.
Calle Ekenblom för passerkortet över låset och dörren öppnas. Där innanför en korridor med kontor på bägge sidorna. Vita kontorsmöbler, grå, ljuddämpande matta på golven. Kaffedoft.
Calle och hans tiotal kollegor har jobbet som nästan ingen vill ha. Jobbet som få över huvud taget skulle klara av.
– I ett ärende vi utreder nu finns 1,2 miljoner mediefiler att gå igenom.
Med mediefiler menar han bilder och filmer som visar övergrepp mot barn. Calle Ekenblom är kriminalinspektör på avdelningen ISÖB, internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, och tillsammans med sina kollegor utreder han olika former av barnpornografibrott i hela polisregion Öst. Han beskriver arbetet som varierande.
– Vi är med hela vägen, från anmälan till åtal. Vi arbetar både strategiskt och operativt, genom att till exempel spana på en misstänkt gärningsperson. Husrannsakan är en viktig del i våra förundersökningar. När vi slår till beslagtar vi datorer, usb-minnen, telefoner – allt som gärningspersonen kan tänkas ha förvarat bilder och filmer på. Viktiga bevis som ofta fäller förövaren.
Foton på knappt utvecklade bröst. Smala barnhöfter. Filmer av barn som penetreras av vuxna. Materialet är vardag för poliserna på våning fem. Calle och hans kollegor har utvecklat ett sätt att se på fotona för att klara av sitt uppdrag. För dem är bilderna och filmklippen bevis som för dem ett steg närmare gärningspersonen. De scannar fotona efter föremål och detaljer som skvallrar om var övergreppen sker. Hjälps åt och stöttar varandra vid speciellt svåra fall.
– Man blir professionell och lite avtrubbad. Det är nödvändigt för att man ska orka. När jag, för några år sedan, hade varit borta ett tag från arbetet minns jag att det var rätt jobbigt precis i början.
Calle säger att han inte tar med sig jobbet hem. Men ibland kan en detalj från en film fastna på näthinnan och påminna om de grova övergrepp han utreder.
– Ett barn blev tillsagd av förövaren att penetrera sig själv med en hårborste. Vi råkade ha en likadan hårborste hemma. Varje gång jag såg den där borsten tänkte jag på övergreppet. Det var bara att slänga borsten.
I Barnrättsorganisationen Ecpats enkät “Nu på nätet” som genomfördes under 2020 valde närmare 1 500 barn att svara på frågor om utsatthet för sexualbrott på internet. Rapporten från enkäten, som nyligen publicerades, visar att 88 procent av de barn som svarat någon gång fått oönskade nakenbilder skickade till sig. 44 procent hade blivit hotade att skicka egna nakenbilder. I många av fallen begicks brotten av vuxna personer.
Sophie Josephson är projektledare för Ecpats stödverksamhet för barn och unga. Hon är en av författarna till rapporten och säger själv att hon tyvärr inte är förvånad över att så många barn fått bilder skickade till sig som de inte vill ha.
– Den delen hade vi ganska bra vetskap om redan innan den här enkäten genomfördes. Det som förvånar mig är att barnen är utsatta för så många brott, säger hon och fortsätter:
– Om man tittar på de flickor som svarat är det vanligare att de är utsatta för flera brott än att de inte är utsatts alls.
Calle slår sig ner i en vit snurrstol inne på ISÖB:s konferensrum. Bakom honom, en whiteboard med ett slarvigt uppritat veckoschema. Han berättar att polisens arbete mot sexuella övergrepp av barn på nätet har förändrats de senaste åren. Förr kunde en gärningsperson fällas för barnpornografibrott och polisen sedan sätta punkt. I dag är uppdraget ett annat. Huvudfokus är nu att identifiera det utsatta barnet på bilderna – och hitta dess förövare.
– Det gör att jag och mina kollegor känner oss otroligt motiverade. Det händer att vi avbryter pågående övergrepp mot barn.
Drygt hälften av alla anmälningar som ISÖB utreder kommer som tips från polis i USA. Via det amerikanska rapportcentret NCMEC, där sociala medieplattformar som Facebook kan anmäla sexuella övergrepp, hittar den amerikanska polisen ofta kopplingar till Sverige.
– Börjar man gräva i ett fall leder det ofta till ett annat. Vi samarbetar mycket, både internationellt och inom landet.
I början på december dömdes två män, bosatta i Eskilstuna och Stockholm, för grova sexuella övergrepp. I målet fanns flera målsägare, bland annat en son till förövaren som i polisens utredning kallades “Stockholmspappan”. I domen går att läsa mycket grova detaljer över hur barn utsatts för våldtäkter och övergrepp vid upprepade tillfällen av flera män. Polisutredningen pågick i flera år och leddes från våning fem. Handläggare var Calle Ekenblom.
– Utredningen i det ärendet var närmast unik. Vi tog hjälp av en infiltratör som själv utgav sig för att vara pedofil och på så sätt kunde närma sig de nu dömda männen.
“Mårten” som infiltratören kallades hade under flera månader kontakt med en, av polisen känd, pedofil. De chattade med varandra på nätet och träffades flera gånger – bland annat på en hamburgerrestaurang i Enköping där det samtidigt vistades små barn.
“Han kollar på barn och gör runkrörelser så jag var nästan rädd att det skulle bli bråk om folk omkring skulle reagera när han gjorde så”, säger infiltratören i förundersökningen.
Ständigt nya arbetssätt. Ständigt ny teknik. Pedofilerna vet ofta hur de ska förbli anonyma på nätet och för polisen innebär krypterade sajter och dolda mejladresser enorma utmaningar. Calle Ekenblom och hans kollegor måste vara väl bevandrade i de appar som många barn använder, som Snapchat och Tiktok.
Förövarna är där barnen är. Det är så de tar kontakt.
De senaste åren har han sett en oroande utveckling. Anmälningarna gällande barnpornografibrott har ökat dramatiskt. Ny statistik som tagits fram under december visar att antalet inkomna ärenden till ISÖB hittills i år uppgår till 330 stycken. Förra året var motsvarande siffra 288 och backar man till år 2018 var siffran 125.
– Det finns flera förklaringar till ökningen. Vi inom polisen förfinar hela tiden våra arbetssätt och kanske har anmälningsbenägenheten ökat. Men framför allt ökar ständigt antalet brott som begås.
Hans oro delas av flera aktörer. Sophie Josephson på Ecpat har sett en liknande trend på organisationens “hotline” dit personer kan vända sig om de hittat övergreppsmaterial på nätet.
– De senaste fem åren har vi sett en exponentiell ökning av anmälningar kring barnpornografiskt material. Vi ser också att de som blir utsatta blir yngre och yngre, säger Sophie Josephson.
– Vi ser ett samband mellan ökningen av brott i de lägre åldrarna och det faktum att allt yngre barn får tillgång till mobil och Ipad.
Calle sträcker sig efter en broschyr med titeln “Att tala om det man inte talar om”. Den ger han till alla misstänkta förövare som han kommer i kontakt med. De flesta är män.
– Många har nog en bild av en äldre enstörig man, men det är stor spridning i åldrar på förövarna. Många har lite svårt med det sociala, men en del har familjer och egna barn.
Även kvinnor begår grova brott mot sina och andras barn. Men i samtliga fall som Calle utrett har det funnits en slutkund som väntar på bilderna och filmerna. Och han har varit man.
Ibland får Calle frågan från bekanta hur han kan låta bli att ge förövarna en rak höger. Men han känner inte så.
– De flesta är trasiga själar som säger att de väntat på att vi ska komma. Som vet att det de gör är fel, men som av egen kraft inte har kunnat bryta det mörka hål de hamnat i.
En adventsstjärna hänger från fönstret i ISÖB-avdelningens fikarum. Ett varmt sken i skarp kontrast till datorskärmarnas kalla ljus. Calle Ekenblom guidar runt i lokalerna men sin egen skrivbordsplats visar han inte upp.
Den är full av bilder som aldrig borde ha tagits.