Att upprätthålla en normal vardag och göra saker som barnet tycker om är viktigt, menar psykoterapeut Veronica Kurzbaum Dahlberg. Bild tagen i ett annat sammanhang.
– Uppmuntra barnen att prata om sina känslor och tankar. Våga svara och lyssna på frågor. Var så ärlig och tydlig som möjligt. Förklara vad som har hänt, på ett sätt som är anpassat utifrån barnets ålder. Försök inte försköna eller dölja sanningen, håll det konkret.
Det säger Veronica Kurzbaum Dahlberg, psykoterapeut och enhetschef för regionens barn- och ungdomspsykiatriska intensivmottagningar i Nyköping och Eskilstuna.
Att vara själv med sin oro och inte prata om den, kan skapa mer oro, menar psykoterapeuten.
– Då börjar man fantisera och tänka. Oron är oftast värre än sanningen, säger hon.
Att ställa öppna frågor till barnet och inte komma med påståenden är också viktigt, fortsätter Veronica Kurzbaum Dahlberg, som "vad tänker du om det här? Är det något du undrar över?".
– Jag stöter ofta på att man inte vågar prata om det, att man tänker att det ska bli värre. Det blir det inte. Tvärtom, skulle jag säga. Då har man visat att man kan ha de här tankarna och känslorna, att de inte är farliga. Mamma, pappa och lärarna orkar. Vi kan dela det här och då blir det lättare.
Vidare är trygghet och stabilitet viktigt för att lugna barnet.
– Man ska hålla på rutiner så att man inte börjar undvika saker, till exempel att man slutar gå i skolan för att man är så rädd. En del föräldrar kan säga: "du behöver inte gå till skolan för att du är rädd", och det är det sämsta man kan göra. Man kan säga att "om du blir orolig så kan du prata med skolsköterskan, kuratorn eller någon annan vuxen".
Psykoterapeuten tipsar även om att lyssna aktivt, upprepa vad barnet har sagt och att bekräfta alla känslor.
– Pusha iväg barnet att fortsätta med det som barnet är rädd för.
På tisdagen den 4 februari skedde den värsta masskjutningen i svensk historia, på Riskbergska skolan i Örebro. Elva personer miste livet, gärningsmannen inkluderad.
Om någon är rädd för att gå till skolan – vad kan man säga då?
– Försöka hålla sig till fakta. Att det här är jätteovanligt. Att vara i rutiner kommer hjälpa dig, men det kommer att kännas jätteläskigt i början. Att vara hemma ökar oron.
Samtidigt är det viktigt att inte skapa falsk trygghet, menar Veronica Kurzbaum Dahlberg:
– Det har en god vilja, att man säger att "det där kommer aldrig att hända". Även om det är menat för att lugna så kan det skapa en falsk känsla av säkerhet. Man ska försöka hålla sig till fakta och det man faktiskt vet.
Veronica Kurzbaum Dahlberg säger att de ofta märker att barn slutar gå till skolan eller umgås med vänner, för att de är rädda att någonting ska hända.
– Då får oron ännu mer utrymme, för då kanske man ältar och grubblar ännu mer. Man blir mer rädd och klarar mindre och mindre.