Totalt rapporterades 1 100 viltolyckor i de fyra kommunerna Nyköping, Gnesta, Oxelösund och Trosa (här kallat SN-land). Grafen visar de vanligaste viltolyckorna utifrån djurart.
– I gryning och skymning är det störst risk för viltolyckor. Det är då djuren rör sig, säger Jan Olevall, polis och ansvarig för viltolycksorganisationen i Södermanland.
Enligt statistik från Nationella viltolycksrådet, NVR, skedde 1 100 viltolyckor i östra Sörmland 2022. Det rör sig om 546 rådjur, 335 dovhjortar, 154 vildsvin, 38 älgar, 20 kronhjortar, ett mufflonfår, en utter och fem övriga djur. Totalt är det sju färre viltolyckor än 2021. Men i genomsnitt är trenden ökande sedan 2015.
I Nyköping har viltolyckorna avtagit. Däremot i Gnesta och Trosa är de en stigande trend. Medan i Oxelösund har det pendlat mellan ökning och minskning från år till år.
Klövvilt, som rådjur, dovhjort, vildsvin och älg, är vanligast att krocka med. Nu anmäls fler olyckor med dovhjort och färre med rådjur.
Jan Olevall, ansvarig för viltolycksorganisationen i Södermanland, berättar att flest viltolyckor sker vid gryning och skymning. "Speciellt när det sammanfaller med pendlingstider", säger han.
Enligt NVR är riksväg 52 som går från Nyköping mot Vingåker och 53 som sträcker sig från Nyköping till Eskilstuna de mest viltolycksdrabbade vägarna i Södermanland. Det säger även Jan Olevall.
– Ju mer trafik det är, desto fler olyckor.
Därtill listar Jan Olevall att de värsta vägarna när det kommer till viltolyckor för Gnesta, Oxelösund och Trosa är:
- Gnesta: Riksväg 57 (mot Järna) och länsväg 224 (mellan Lästringe och Gnesta)
- Oxelösund: Riksväg 53
- Trosa: Länsväg 218 (mellan Vagnhärad och Trosa)
För att undvika olyckor har Jan Olevall främst två råd: Sänk hastigheten och var koncentrerad på körningen.
– Man måste vara uppmärksam på vad som händer vid sidan om vägen och vara beredd på att det kan komma vilt.
Men då olyckan är framme gäller det att ringa 112 och ställa ut en varningstriangel. Samt att märka ut platsen där viltet blev påkört – något som är viktigt för eftersöksjägarnas skull, så att de hittar rätt.
Magnus Kjellberg har jobbat med eftersök i drygt tio år. Hur många viltolyckor han åker ut på varierar. Under en månads tid har han som mest haft sammanlagt 16 viltolyckor.
Magnus Kjellberg jobbar med eftersök och har gjort det i drygt tio år. Han har hand om bland annat de två mest olycksdrabbade vägarna: 52 och 53.
– Utmärkning av platsen är a och o. Det går att använda vad som helst: Påsar, remsor, pinnar. Använd fantasin, säger han.
Magnus Kjellberg berättar att det inte är ofta som han behöver avliva ett krockskadat djur.
– Om det bara har skrapat sig lite behöver vi inte skjuta det. I de lägena tänker jag hellre fria än fälla. Det kanske är runt två av tio gånger som vi avlivar viltet.