Sveriges folkbokföringsiver har gamla anor och syftar till att vid varje givet tillfälle veta vem som bor var. Folkbokföringsuppgifterna i detta jättelika medborgarregister hanteras av Skatteverket och påverkar allt från skatter och bidrag till skolgång. Registerhållarens stora utmaning är att leverera korrekta uppgifter trots att folk envisas med att födas, dö och flytta runt.
Trots att nästan allt vi företar oss går att spåra finns det människor som hamnar vid sidan av.
Sedan 2006 har 187 personer, folkbokförda i någon av Sörmlands kommuner, gått upp i rök och hos Skatteverket registrerats som "försvunna".
Flest försvunna, 89 personer, var folkbokförda i Eskilstuna och 31 i Katrineholm. Från Gnesta och Trosa försvann "bara" två respektive en person under perioden.
Var de 187 sörmlänningarna, ungefär en tredjedel svenskfödda, befinner sig och om de ens lever är det inte längre någon som försöker ta reda på.
Det gäller även de 705 personer, ursprungligen folkbokförda i någon av Sörmlands kommuner, som noterats som "utvandrade till okänt land", sedan 2006.
Innan det gått så långt att individer avförs finns det dock en företeelse som aktualiserar "försvinnanden" och sätter fokus på att försöka hitta åtminstone barnen, skolbarnen mer specifikt.
Vid den här tidpunkten på året, då skolornas läsår just börjat, brukar det nämligen visa sig att hundratals barn i grundskoleåldern är på vift. Det gäller barn som omfattas av den lagstadgade skolplikten, som börjar höstterminen det år barnet fyller sju och upphör efter det nionde skolåret.
När skolpliktiga barn som är folkbokförda i en kommun saknar en skolplacering upptäcks de av kommunernas skolpliktsbevakare, som lyder under respektive skol-, barn- eller utbildningsförvaltning. Obalans mellan skolpliktiga barn och skolplaceringar i registren leder till att eftersökningsarbetet intensifieras.
Listan över barn som är på vift blir allt kortare ju mer arbete kommunerna lägger ner och ju mer tid som går. Barn kan ha bytt från kommunal till fristående skola, eller tvärtom, och administrationen släpat efter. Andra vanliga förklaringar är att familjer kan ha bytt kommun eller lämnat Sverige, utan att meddela sig.
Förr eller senare hittas de flesta, antingen som ett resultat av kommunernas detektivarbete, via Försäkringskassans register eller genom Skatteverkets försorg. Men inte alla.
När kommunerna förgäves sökt skolbarnens vårdnadshavare via telefon och brev, i vissa fall även dörrknackning, har kommunerna en möjlighet att vända sig till Skatteverket med en begäran om bosättningsutredning.
I Sörmland saknas för närvarande ett tiotal barn och störst är problemet i Eskilstuna.
Per-Göran Nilsson, "skolpliktsbevakare" i Eskilstuna berättar att kommunen skickade in drygt 100 bosättningsutredningsansökningar under förra läsåret. De äldsta och ännu icke återrapporterade fallen är drygt tio månader gamla.
‒Den 7 september i år hade vi cirka 100 barn som inte var skolplacerade men de allra flesta kommer att dyka upp. Det var ett antal, fler än fem, som vi aldrig fick tag i förra året och där vi heller inte fått något svar från Skatteverket. De får vi fortsätta jobba med under hösten och be Skatteverket att titta på igen, säger han.
Daniella Almcrantz är administrativ chef på skolkontoret i Trosa:
‒Vi gör kontroller veckovis och förra veckan hade vi elva barn på listan. Vi har fått svar från alla utom tre. Hittills har vi lyckats lokalisera alla som dykt upp i en skolpliktskontroll. Vi har inte behövt vända oss till Skatteverket med bosättningsutredning. I vart fall inte de senaste åren, säger hon.
Annika Hellström, Nyköpings kommun:
‒Vi har några familjer som legat med i flera år och som vi meddelat både Försäkringskassan och Skatteverket. Vi kan inte göra mer än att ringa på dörrar, skriva brev och meddela Skatteverket och Försäkringskassan. Då har man gjort sitt. Finns de inte så finns de inte.