De gråvita barackerna i Hemgårdsområdet är tomma. Här finns åtta små lägenheter. Hyresgästerna har tvingats flytta från "Indianbyn", som de själva kallar den. Nu i juli sitter lappar på ett par dörrar: En underrättelse om avhysning och en notering om att allt på platsen slängs ett visst datum.
Bostäderna är "hälsovådliga" konstaterar socialnämndens ordförande, Marjo Gustafsson (S).
– Det har inte varit något för någon att bo i. Vi vill ge personerna som bor där ett bättre boende. Lägenheterna är inte ordentligt skötta.
– Det har inte funnits brandväggar och massa annat, som är viktigt när kommunen äger det.
Och det fanns fler skäl till att kommunen stängde lägenheterna:
– Vi hade ingen insyn i det, vi hade inte koll på vilka som bodde där. De som bodde där förut hade hyrt ut andra, tredje och fjärde hand.
Jens Fredriksson hade kontrakt på en lägenhet och bodde där med sambon Sussi Fornstedt. I november fick de veta att de skulle flytta och säger att de hade "ont i magen hela julen" eftersom de inte visste var de skulle hamna. Nu bor de i en nybyggd tvåa på Ängstugevägen i Bryngelstorp, där de trivs i varierande grad, Jens mer än Sussi.
Båda är besvikna att de inte fick en utlovad markplanslägenhet och hade helst velat att kommunen renoverade lägenheten i Hemgården och att de sedan skulle få flytta tillbaka. Hyran nu är ett par tusen högre än tidigare.
Framförallt, säger paret, känner de sig dåligt behandlade.
– Vi har varit jättearga och ledsna över att de bara kunde flytta på oss. Att man ska behöva flytta ifrån sitt eget hem... Jag ville vigas i "byn", säger Sussi.
De säger att de i ett par år påtalade problem med lägenheten i Hemgården. De beskriver: "Propparna gick hela tiden, de fick välja mellan att laga mat, tvätta eller se på tv. Det droppade från taket i köket en dag, i sovrummet en annan. Plastmattorna i både sovrum och badrum var bubbliga".
– Vi fick inte hjälp. Vi ringde, ringde och ringde. Visst, de kom och fixade vår tvättmaskin och kollade elskåpen någon gång, säger Sussi.
Jens blev sjuk i lägenheten, berättar paret. Han hade stora problem med astma, något som efter flytten nästan helt har försvunnit. Nu har han praktik som snickare på ett företag i Norrköping, cyklar sex kilometer till tåget och vill hålla sig på banan. Han har en teori om varför kommunen har nonchalerat dem, som de tycker.
– För att jag är före detta missbrukare. De tror att de kan göra hur som helst, man har alltid ett mindre värde bara för att man har en problematik, säger han.
Kommunen ska nu rusta lägenheterna och använda dem till andra som behöver bostad.
De andra paviljongerna, på Hälsovägen i Ekensberg, är sålda.