25 år som man sover bort!
Det stod: Lyckligtvis sover du i 25 år.
Lyckligtvis? Jag menar man lever kanske i ca 75 år. Kanske mer, kanske mindre. Hur kan man då sova bort ungefär en tredjedel av sitt liv och sedan kalla det lyckligtvis?
Självklart så behöver man sömnen, vilan och känslan av att vara helt utvilad och pigg. Men 25 år! Det är väldigt mycket.
Jag kan själv inte riktigt fatta hur lång tid det är eftersom jag inte ens har uppnått åldern 25. För att få ett perspektiv på det hela får jag tänka på det ur min egen ålder. För om man sover bort en tredjedel av sitt liv betyder det alltså att jag har sovit bort ungefär fem år av mitt femtonåriga liv.
Jag tycker att tanken på att jag har sovit bort fem år av mitt liv är skrämmande. Fem år är så mycket. Jag hade kunnat uppleva och göra så många saker på fem år. Undrar vad jag har missat för någonting? Men jag kommer aldrig att få veta vad jag har missat, eftersom jag sov då!
Fast det är ju så himla skönt att få sova på morgnarna. Men numera vill jag bara gå upp så fort som möjligt så att jag inte sover bort för stor del av mitt liv. Fast tyvärr så kommer ju tröttheten över en vare sig man vill det eller inte. Men om sanningen ska fram om att gå upp på morgonen tänker jag oftast att det är värt de där 25 åren och somnar om.
Första chocken har nu lagt sig sedan jag läste detta. Men jag har inte slutat fundera över det ännu. Framför allt har jag funderat på varför vi människor är konstruerade på ett sådant sätt att vi måste sova så här mycket för att orka. Vi hade ju hunnit med så mycket mer i våra liv om vi till exempel bara behövde sova en timme varje dygn. Tänk vad skönt det skulle ha varit.
Om vi bara hade behövt en timmes vila på dygnet hade vi ju bara sovit bort ca tre år av vårat 75 åriga liv. Det är ju helt okej att sova bort bara tre år, till skillnad mot 25 år.
Men vi är väl antagligen anpassade efter jorden och solen, på ett sådant sätt att vi ska vara vakna medan det är ljust ute, och sova när det är mörkt. Hur skulle det bli om vi alla skulle ta oss till skolan/jobbet när det är kolsvart ute? Vid närmare eftertanke skulle det nog inte vara särskilt konstigt alls. Då skulle vi ju vara vana vid en sådan dygnsrytm.
Det skulle inte heller vara så mycket att skryta över att man hade varit uppe hela natten. Då skulle man ju bara lyckats hålla sig vaken i en timme mer än alla andra.
Då skulle man kunna vara ute mycket längre på kvällarna och inte behöva tänka på att man skulle hem och sova för att orka jobba nästa dag.
Jag tycker att det är ganska konstigt att vi är konstruerade så här. Ganska dumt egentligen. Men det är ju inget som man egentligen kan gör någonting åt. Vi kommer antagligen alltid att behöva sova så här mycket.
Man får helt enkelt njuta av de 50 åren som man faktiskt är vaken!
Så jobbar vi med nyheter