50 år i ambulansen

Från början körde han lastbil under uppbyggnaden av Oxelösund men efter några extrapass som ambulansförare var han fast. Eller:
– Sedan har det rullat på, som han själv säger.
– Det är en väldig skillnad på hur bilarna såg ut då jämfört nu. Det är mycket mer apparaturer och sjukvård på plats.
Bara sådär drar han upp att han var med och körde den polis som blev skjuten av Gunnar Nordgren på flykt tillsammans med Clark Olofsson. Dådet som senare kom att kallas det första polismordet i Sverige. Året var 1966 och Hans Karlsson hade kört ambulans sedan sex år tillbaka.
– När vi åkte dit visste vi inte mer än att en person blivit skjuten inne på gården. På den tiden fanns det inte lika många poliser så man kände ju de flesta, klart att det var påställ för psyket den gången.
När de anlände till adressen som larmet kom ifrån såg de ena poliskollegan.
– Vi trodde ju att platsen var säkrad, så gör man i dag innan vi går in, men då visste de ju inte var Clark eller Nordgren var. Mörkt var det när vi gick in på gården, det var bara några gatlyktor tända ute vid vägen. Vi hittade polismannen nere i ett källarprång och fick med honom ut.
Han säger inte att han var rädd den gången, men respekt kände han, likväl som plikten att fullgöra sitt jobb.
– Vi fick ju köra försiktigt på väg därifrån, det kom en himla massa polisbilar från hela länstrafikgruppen.
I sommar tar han paus. Sommarstugan, gräsmattan och de två bilarna ska få uppmärksamhet i stället.
– Inte kommer jag att stanna vid några olycksplatser nu.
Vägnätet tvärsöver Sörmland kan han i huvudet. Bästa vägen, snabbaste, säkrast.
Mest kommer han att sakna ”pojkarna och tjejerna”, gemenskapen som finns i gruppen.
– De som inte passar sorteras ut fort. Det går inte att spela kall i det här yrket, man måste hålla kontroll men samtidigt visa medkänsla till chockade och skadade patienter.