Adam Harlin är tillbaka i Nyköping över sommaren efter att ha avslutat första terminen på college i USA:s västkust, där han under sammanlagt fyra år ska studera affärsledning. Han beskriver livet i Kalifornien som väldigt annorlunda, framför allt i fråga om det sociala.
– Det är mycket mer öppet där och lättare att få kompisar, säger Adam.
– Första gången jag satt på en lektion var det någon som bara började prata med mig, det hade aldrig hänt i Sverige. Det är rätt skönt också, det blir enklare att göra kontakter.
Men i första hand är det inte en karriär inom affärsvärlden som Adam Harlin siktar på, utan en inom golf, sporten som varit en stor del av hans liv sedan Adam började spela som åttaåring. Från att ha varit med i juniorgrupper gick han snart vidare till att spela ute på banor och vid 13-årsåldern slog han farsans handikapp.
– Då var det stort, säger Adam, som fick nya järnklubbor för den bedriften.
Utöver lektionerna på Mary Mount California University spelar han även i skolans golflag och under sin första termin har Adam hunnit spela i alla fyra tävlingar som arrangerats. Även fast han beskriver det som lite svajigt rent tävlingsmässigt – tredje plats i andra tävlingen, sedan tionde plats i tredje och en enligt honom dålig avslutning i fjärde tävlingen – har det ändå gått bra. Adam är rankad bland de hundra bästa i hans golfliga.
– Det känns jättebra. Jag har haft några halvtunga år, tränat och lagt ner tid men det har ändå inte riktigt stämt, säger han.
– Spelarna framför mig spelade i division ett, så det var skönt att veta att de enda som slog mig var i en bättre liga. Det är bra för självförtroendet.
Men det här är inte första gången som Adam flyttat hemifrån för att studera och spela golf; som femtonåring flyttade han till Åtvidaberg i Östergötland för att gå på golfgymnasium. Golfspelandet varvades med samhällsstudier med inriktning på ekonomi, kanske inte alltför olikt det han gör nu på andra sidan Atlanten.
– Jag växte upp väldigt fort och det var en stor mognadsprocess. Jag flyttade ju hemifrån och bodde borta måndag till fredag, berättar Adam om gymnasietiden.
– Första året var tungt, då ville jag nästan flytta hem, men sedan växte jag in i det. Mot slutet ville jag nästan inte flytta tillbaka, det var skönt att ha sitt eget.
När Adam är färdig med college om fyra år vill han vara tillräckligt bra för att kunna satsa på en karriär som golfproffs. Även fast han är fullt medveten om att det är en tuff bransch där konkurrensen är stor, vill Adam ändå ge drömmen ett ärligt försök.
– Jag vill se hur långt jag kan gå och inte tänka om tio år vad som hade hänt om jag hade fortsatt att satsa. Jag vill kunna säga att jag försökte, menar Adam.
Hur bra är du i dag?
– Svårt att säga, jag brukar bara kolla på siffror och ranking. Jag är rankad som 77 bland pojkar under 21 i Sverige, men målet är att komma upp i topp 50, svarar han.
Det som fortsätter driva Adam efter tretton års golfspelande är känslan av upprymdhet och glädje när det går bra. Samtidigt menar han att det är sällan går så pass bra, för hans del handlar det om några tillfällen om året. Men när det väl händer är känslan tillräckligt stark för att vara värd att fortsätta jaga efter.
– Känslan av att vinna och veta att jag varit bäst den dagen – den känslan, säger Adam.
Hur blir man en bra golfspelare?
– Det viktigaste är nog mentaliteten, att kunna klara av pressade situationer när man hamnar i en sits där det gäller att slå ett bra slag, svarar han.
– Det gäller att var lugn och hålla på sina rutiner. Man får inte stressa upp sig, för då släpper man på något och då är det en väldigt tunn linje mellan att vinna och förlora.