Agne har känsla för trä
Jag är en riktig träskalle, säger Agne Bergman.Nej, han måste inte ha hatten på när det är en hackspett i närheten. Snarare handlar det om att han arbetat med trä i hela sitt liv. Känslan för materialet har han i fingertopparna.
I dag är Agne 83 år. Han är infödd oxelösundare. Växte upp på gården Näset vid nuvarande Kråkan. Efter sju år i folkskolan började han jobba på Stjärnholm. I skogen på vintrarna,
i jordbruket på somrarna.
När kriget tog slut ville många ha sommarstugor. Jag var med och byggde en hel massa i Danviksområdet. Då kom Sven Söderkvist och frågade om jag ville hjälpa till på varvet.
Så blev det. Till en början byggde Agne mindre snurrbåtar. Senare allt större Oxelösundskryssare, även kallade Söderkvistare. De var dubbelruffade skönheter på upp till 30 fot. Ofta i mahogny.
Några ritningar hade vi inte. Allt byggdes efter mallar av masonit.
Varvet låg vid Gamla Oxelösund till 1970. När järnverket behövde marken flyttades det till Femöreviken. Då hade plasten kommit. Båtarna hette Oxelö 26, Oxelö 30 och Saltö 31. Men Agne fortsatt med snickerierna.
På båtmässan i Älvsjö fick vi en gång en utmärkelse för snyggaste inredning. Sista båten jag byggde såldes till Grönland där den skulle användas vid säljakt.
Någon formell utbildning hade han inte.
Nej, men jag har alltid gillat att arbeta i trä. Jag lärde mig undan för undan och hade väl lätt för att lära.
Agne har orienterat och åkt skidor också. Tio Vasalopp blev det. Sin egen Söderkvistare har han numera gjort sig av med.
Jag hann se det mesta mellan Stockholms skärgård och Harstena, sedan tröttnade jag.
Numera blir det mest att Agne lufsar runt för att behålla formen. Han ställer upp som funktionär när orienteringsklubben Måsen ordnar motionsbingo.
Tillsammans med hustrun Gurly har han en kolonilott vid Ramdalshöjden.
Snickrar gör han fortfarande, nu på sönernas hus. Och kärleken till de gamla träbåtarna lär aldrig gå ur. En gång träskalle, alltid träskalle.
Så jobbar vi med nyheter