Agneta sänker till normaltakt

Jag vill att livet ska gå lite långsammare, säger Agneta Johansson som pensionerar sig från tjänsten som församlingspedagog i S:t Nicolai församling i Nyköping när maj är över.
Agneta Johansson har arbetat i församlingen i nitton år. Hon har också arbetat i Stigtomta församling och är gift med en bonde.
Jag som är uppfödd i centrala Stockholm kan förstå kärleken till jorden och vad det betyder att ta ansvar för en gård, säger hon.

Ett annat andningshål är sommarön vid Dalarö i Stockholms skärgård. Där kan hon koppla av och tillfredsställa det behov av tystnad hon har för att orka med arbetet.
Nyköpingsborna känner henne som en engagerad motor för nattvandrarna, arbetet med föräldrar som finns på Nyköpings gator på fredagsnätterna och som erbjuder de unga sitt stöd.
Vi har haft mycket utåtriktad verksamhet. Det förpliktar att jobba i en församling så central som S:t Nicolai. Nattvandringarna är slut sedan några år, nu möter vi de unga i pax-tältet. Vi har mötts mycket positivt av ungdomarna på stan och aldrig haft något bråk.

Och det är de unga Agneta värnar om och gärna pratar om. Bland annat har hon tjejgrupper där samtalen röd sig om samlevnad, relationer och sexualitet. Hon tycker lite synd om killarna eftersom tjejernas krav är stora. Men det finns inte grupper för killarna att tala om samlevnadsfrågor.
Mycket av arbetet inom en församling handlar ju om samtal och förtroende. Inte att erbjuda råd utan att stötta människor som är i krissituationer.
I varje möte bygger man upp en relation. Man måste ha låga trösklar och ge tiden i samtalen för människor i kris utan onödigt pappersarbete. Man kan ge tips, ingen är ju ensam i sin situation, men man kan inte i samtal med unga ta på sig en föräldraroll. Men det är inte alltid lätt att vara fyrtio och ha en uppkäftig tonåring.

Men där finns också ett samarbete med polisen, socialen och skolan liksom Centrumföreningen.
Agneta pratar om vikänslan som fanns förr i tiden, om kärnfamiljen, om grupper man träffades i och hade trevligt. Idag är det mycket mer jag, vad jag kan få ut av olika saker.
Men det är också ett annat tempo, man prioriterar andra saker och det är svårt för folk att jobba för varandra. Barn bor i kappsäck och det finns en oro och en stress för de unga med många aktiviteter, de hinner inte med. Föräldrarna är i all välvilja rädda för att barnen ska ha tråkigt men man måste ha tråkigt ibland.

Agneta skulle vilja att de unga hade mer kontinuitet i livet, trots fler brutna relationer, att fler vuxna har kontakt med de unga.
Och vi har kanske gjort det för lätt med sexlivet. Det är lätt att ta ett dagenefterpiller, när man druckit för mycket. Könssjukdomarna är många och dagens unga vet inget om aids. Spänningen mellan de unga saknas.
Nu väntar med tid för familjen för Agneta, mindre kvällsarbete. Agneta Johansson räknar med att ha kvar lite jobb i kriminalvården. Annars lugnt, kanske lite tråkigt(?).