Många Nyköpingsbor känner igen Åke Gustavsson. På 1970-talet var han med och startade Nyköpings folkhögskola, där han kom att undervisa under 33 år.
– Som lärare ville jag väcka elevernas nyfikenhet, lust att själva tänka.
Dagen före sin pensionering, för drygt tio år sedan, startade Åke en studiecirkel om Nyköpings textilindustri, vars historia han ansåg var bortglömd. Sedan dess har han också startat cirklar om Nyköpings industrihistoria och traktens bergshistoria. Han har engagerat sig för bildandet av NK-villans vänner, Textilhistoriska gruppen, Södra Sörmlands industrihistoriska förening och Kulturarvsalliansen.
Åke är intresserad av historia, men han har även ägnat sig åt framtidsforskning.
– Vi måste ta ansats i historien för att förstå vår nutid och vi måste kunna tolka vår nutid för att kunna förutsäga framtiden.
Att Åke Gustavsson skulle bli professionell folkbildare var inte förutsägbart. Han är född i en statarkåk och började som barn arbeta på familjens gård i Vånga. Åke hade fem äldre bröder och när ingen av dem ville ta över gården så ställde pappan sitt hopp till Åke.
Men redan när Åke gick i fjärde klass visade han prov på att han skulle gå en annan framtid till mötes. Då hade en av hans bröder på auktion ropat in en låda med böcker, bland annat Sveriges historia som Åke slukade.
– Författarna tillät sig brodera berättelser grundat på fakta. Det skapade bilder i huvudet på mig.
När Åkes fröken undervisade i historia tog Åke chansen att förmedla sina nyvunna kunskaper. Hans syfte var inte att glänsa i klassrummet, han drevs av en lust att berätta.
Åke skötte om gårdens kor. Tid som fanns över ägnade han åt att läsa, både böcker som fanns i hemmet, böcker lånade på biblioteket och tidskrifter lånade av grannar.
– Jag ville läsa vidare, men pappa sa nej. Jag vet att hans beslut hade med ekonomi att göra.
Åke råkade ut för en allvarlig olycka när han var 15 år och arbetade i skogen. Han överlevde, men förlorade synen på ena ögat.
– Det tog lång tid innan jag läste igen och när jag började läsa saknade jag uthållighet. Men min hunger efter kunskap drev mig vidare.
Åke valde bort ett yrkesliv på gård och i skog. Han varvade arbete med studier. Och blev så småningom själv lärare på folkhögskola.
– Folkbildad blir du inte bara på universitet. Bildning finns överallt – bara du är nyfiken och själv söker kunskapen.
Efter åtta hjärtflimmer-operationer har Åke de senaste åren anpassat sig till sin sviktande hälsa. Han fortsätter leda studiecirkeln om bergshistoria, men har dragit ner på andra uppdrag.
– Jag har överlåtit till nya krafter att leda och utveckla det fortsatta arbetet, vilket känns mycket bra. Ett tioårigt folkbildningsarbete under seniortiden har gett resultat, i dag är det många i Nyköping som driver mina hjärtefrågor framåt, säger han nöjt.