– Deppar gör man väl någon gång, men inte är det ofta! Jag försöker se den ljusa sidan i stället för att gräva ner mig i svarta känslor. Sån har jag alltid varit.
Det var för sju-åtta år sedan som Åke Blomqvist blev sjuk. De karaktäristiska skakningarna hade då börjat, gjort det svårt för honom att hålla stadigt i gaffeln, och läkarens spontana gissning visade sig stämma.
Åke hade drabbats av Parkinsons sjukdom.
– Det är inte dödligt. Då är det väl okej, tänkte jag.
Parkinson orsakas av att de celler i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin bryts ned. Exakt varför det sker är det ingen som vet, trots att sjukdomen beskrevs första gången redan 1817.
Den är progressiv, och för Åkes del har det blivit värre sedan han flyttade från Stockholm till Västerljung i höstas. Det var stressen i samband med flytten som gjorde det, tror han, och det faktum att hans gamla pappa dog i samma veva.
– Det som är mitt problem nu är att jag ramlar. Benen bara försvinner under mig. Men det måste jag säga, att här nere där folk inte har lika bråttom som de har i Stockholm... det är väldigt bra. Det kommer nästan alltid fram någon och hjälper till.
Åke och hans sambo bor i en lägenhet på Dalbyvägen i Västerljung. Att de hamnade just här var en slump, men markplan var ett grundkrav när de sökte sig ett nytt hem utanför Stockholms gränser.
Sjukdomen gör det svårt att röra sig, och Åke har såväl rullstol som två rullatorer att tillgå även om han är envis och ibland försöker ta sig fram på egen hand.
– När vi precis hade flyttat hit höll jag på mycket med stavgång. Varje morgon var jag ute och gick runt byn, jag tror inte att jag missade en enda. Men det sa sjukgymnasten att jag inte skulle hålla på med, så det har jag slutat med nu.
Åke är väldigt nöjd med Trosa vårdcentral, berättar han, liksom med färdtjänsten och all annan hjälp han fått som funktionsnedsatt.
Sjukgymnastik och mediciner som förhöjer hjärnans dopaminhalt är den behandling som finns, och Åke tycker att medicineringen fungerar bra.
– Men riktigt dyra är de här medicinerna, 100 kronor om dagen kostar det. Jag är glad att jag bor i Sverige där det finns högkostnadsskydd.
Som sagt, Åke är inte den som gräver ner sig. Mycket handlar enligt honom om att gilla läget och se till det positiva i tillvaron.
– Jag ser fram emot sommaren. Då ska vi ta lite båtturer och titta på folklivet i största allmänhet. Och ta emot tjocka släkten, det kommer att bli svängdörrar här ett tag.