Åkerö öppnade med stora kontraster

Intresset har också varit stort, men det går ännu att boka plats till en del av det som återstår lördag och söndag.
Öppningen i går bjöd på stora kontraster mellan de två programmen och inom dem. Och så bör det vara.
Eftermiddagen fick en själfull grundton med författaren Ylva Eggehorn som läste egna psalmtexter och musikerna Kjell Fagéus och Adam Forkelid som improviserade före och under dem.
På många sätt hörde det här till det allra bästa med de enkla starka orden om tröst och gemenskap.
Livsvisdom men också humor lyfte hennes texter om Albertus Pictor och även i kärleksdikterna gav humorn en extra knorr.
Jazzigt och Mozart i musiken fick samsas med fransk eleganst och riktigt spetsigt modernt (lite för mycket av den varan dock). Och suveränt blåst och spelat.
Kvällen började med Franz Berwalds kvartett, ofta symfoniskt yvig och med konsertant piano men också klassiskt behärskad.
De tre madrigalerna av Martinu för oboe, klarinett och fagott var kärv neoklassicism med självständiga stämmor som möttes först i slutet, medan Reineckes Notturno för horn och piano rörde sig majestätiskt i tretakt.
Ungerska kryddor med kärva intervall och stampande rytmer livade upp i Ligetis Musica Ricercare (men styckena låter faktiskt roligare i Ligetis version för blåskvintett).
Mozart var sedan geniet som skrev en pianokonsert men utan stråkar och bara fyra blåsare. Nej, men nästan, och himmelskt vackert var det i långsamma satsens växelspel.
I rondot sedan hördes att flygeln har sina begränsningar.
Slutkläm som kontrast? Jo, Erroll Garnes blåtonade ”Misty” som klarinettsolo plus jazzigt piano. Vackert!