Äldreomsorg på landsbygden

Den 27 mars kan man läsa i SN att de äldre flyttas från sina lägenheter på Lundagården och Björkgården till det sedan länge nedlagda Tallhöjden, medan lägenheterna repareras. Man trängs nu ihop två i samma rum. Äldre är tålmodiga och försöker säga att det går bra, men man kan höra att de inte mår så bra.

Varför inte utnyttja Parkudden och Tunabergsgården också, så att man åtminstone får ha värdighet och eget rum? Nej, svarar en chef, Parkudden och Tunabergsgården är ju nedlagda. Vad är skillnaden på nedlagda Tallhöjden och de andra två? Vid ett möte med politiker på Parkudden försökte vi få reda på Parkuddens framtid och vart man tänkt att alla de oroliga närvarande (cirka 50 st 70+-are) ska ta vägen när de inte klarar att bo själva. Mötet gav inga svar. Den 30 mars kan man läsa att kommunen ska storsatsa på äldreomsorgen. Äntligen, tänker man. Nu händer det något vid Parkudden.
Äldreomsorgen i dag är så vårdkrävande, säger man.
Kanske skulle det inte vara så svårt om man fick flytta in, innan man blivit ett vårdbehövande paket. Det har ju visat sig att de friskare blir ännu friskare när man får sällskap och då gärna hjälper de sjukare och därigenom kan minska personalbehovet.

Nu ska man ta bort ytterligare 20 lägenheter i och med ombyggnaden. Men att bygga om i Stigtomta och Tunaberg är inte aktuellt. Varför? Ännu har vi inte fått något svar på vad man tänker göra med dessa lägenheter som kostat oss skattebetalare stora summor i uppvärmningskostnader under lång tid. Så får man bara inte hantera våra skattemedel. Är det för att vi ställer krav i Stigtomta som man vill hämnas från kommunens sida och hålla oss på sträckbänken?
Vidare läser man att en plats i äldreomsorgen kostar 380 000 kronor per år. Jag vill ha en redovisning på detta. Ingår de tomma outhyrda lägenheterna i siffran? Om man ser att nästan 3 000 personer är över 80 år i kommunen och det finns drygt 600 platser för äldreboende, då är det befogat att vara orolig för framtiden.
Det skulle vara intressant att höra hur stor procent av arbetstiden hemtjänsten tillbringar i bilen eller på cykeln på väg till och från sina kunder, i synnerhet på landsbygden. Det kan inte vara så roligt att färdas i ur och skur, snöstorm och dåliga vägar alla i tider på dygnet. Man måste beundra dem. De hygienutrymmen som finns i många hem är nog inte handikappanpassade. Den stackars personalen får finna sig i många olika förhållanden som man inte kan påverka. Än?

Gunilla Hugsén