Alexandra gillar lagar och poesi
Jag vill hålla på med affärsrätt. Tycker att lagar och samhället är intressant. Arbetet ska vara omväxlande eftersom jag lätt blir uttråkad.
Den andra sidan av Alexandra är att hon skriver poesi. Meningen är inte att andra ska förstå utan det viktiga är att hon själv förstår och kommer ihåg vad hon avsåg med dikten.
Två sidor, poet och jurist. Målet är att bli jurist. Hon studerar samhälle/Europa tredje året på Tessinskolan.
Jag kan tänka mig att jobba utomlands. Vill inte stanna i Nyköping, det känns väldigt instängt. Man måste få se något annat och jämföra och träffa andra människor för att uppskatta det man har.
Genom studierna har hon redan varit Bryssel och i november bär det av till Rom. Fokus ligger på historia och kultur.
Jag går en väldigt bra linje, den är engagerande och redogör för hur vårt samhälle ser ut och vi analyserar även varför det ser ut så.
Alexandra ser vissa problem i Sverige, en likriktning och en ängslan att avvika från det korrekta.
Det finns ett slags idealmänniska som alla ska likna. Ingen får går utanför ramen. Du ska inte sätta dig emot och är du instoppad i ett fack gäller det. Men jag tycker att man ska få vara sig själv utan att det ifrågasätts.
Hon tror inte på vår strävan att vara neutrala i olika frågor.
Vi lever i den falska tron att vi är med på fem i topplistan och det är vi ju inte. Likgiltigheten när det gäller exempelvis EU tror jag beror på att ingen tar ställning. Svenskarna är lite okunniga. Det måste finnas en debatt för att det ska vara en demokrati och om majoriteten inte röstar är det ju ingen demokrati. Men vi svenskar är ganska dåliga på att diskutera och att stå för vad vi tycker.
Poesin är mitt sätt att uttrycka mig. Själva situationen i dikten kommer alltid ur mig själv och jag minns. Jag skriver mest om känslor. Ofta kan det vara några ord som flyger runt i huvudet, gärna när jag ska sova. Ingen kan ge mig ett ämne som jag ska skriva om. Att tvinga fram en dikt går inte för då finns inte känslan med. Det märks när man skriver för andra och inte sig själv.
Alexandra skriver ner sina dikter i en liten bok, istället för dagbok.
Det blir mycket kaffédiskussioner med kompisarna. Och Alexandra skulle gärna se att svenskarna blev mer insatta i olika frågor, exempelvis i EU-frågorna.
Vi blir lite av passageraren som står kvar när bussen går, tycker hon.
Så jobbar vi med nyheter