Algblomning i ett kollektivt medvetande

Den döda havsbotten i Östersjön och algblomningen är ett drama i två delar. Denna första del handlar om orsak och verkan och individen. Imorgon kommer den andra delen om vi och dem och de senaste åtgärderna.
Gemensamt för de allra flesta miljöproblemen är att det är svårt att fastställa en kedja för orsak och verkan. Så även för algblomning, och speciellt för Östersjöns unika brackvatten. Det är oklart om det är kväve eller fosfor som är den främsta orsaken till en aggressiv och onaturlig algblomning. Att koncentrationen av både kväve och fosfor har ökat är däremot fastställt. Liksom att fosfor orsakar övergödning som i sin tur leder till algblomning.
Trots att årets alger än så länge inte är giftiga så ringer sedan länge en varningsklocka. Östersjöns döda havsbotten och den generella fiskdöden måste åtgärdas.
Så, hur går vi till väga? Hur fastställer vi lösningen för en ekvation som vi inte har alla variabler till? Oklarheten i orsakerna smittar naturligtvis av sig på åtgärderna för att bekämpa problemen. Det har exempelvis varit tveksamt hur effektivt det har varit att rena vatten från kväve. Alla åtgärder utan verkan är alltför kostsamma. Kanske kan det ändå finnas något försvar i att vi inte heller har råd att vara passiva när det gäller miljön.
Ytterligare en gemensam nämnare för miljöproblemen är att markeringar i kursändringar formuleras i kollektiv form. Vi måste återvinna bättre, vi måste åka mer tåg, vi måste sluta slösa på värme, el och vatten och så vidare. Och visst, ansvaret är kollektivt, men i kollektiva termer försvinner lätt individens handlingskraft.
Det redan trubbiga instrumentet information och upplysning blir helt verkningslöst. Framförallt om det inte kommer till rätt mottagare. Vi måste inte sluta tömma latrintankar i vattnet, båtägare måste göra det. Föräldrar måste förstå att en dagsmängd urin kan göda ett kilo alger och således inte säga till sina barn att kissa i vattnet. Hushållen bör uppmärksammas på att inte använda hushållskemikalier med fosfor i. Detta utgör bara några exempel på omständigheter som faktiskt har med källan till algblomning att göra.
Miljöproblemen är gamla men medvetenheten om dem har förändrats. Det som förhoppningsvis existerar i vårt kollektiva miljömedvetande måste också gå från ord till handling på ett individuellt plan. Jag föreställer mig dessvärre att det är ytterst få som kan uppmana någon att välja ett miljövänligare alternativ utan att känna att man kastar sten i glashus.