– Det grundläggande, det mest naturliga hos människan är att vi vill någonstans, vi vill upp på det högsta berget, korsa den längsta floden, se bortom horisonten. Där tror jag att vi skiljer oss en hel del från djuren, säger Nicklas Lautakoski.
Han har guidat många människor upp på såväl Sveriges och Afrikas högsta toppar.
– Många tänker att "kan jag göra det här så kan man göra vad som helst".
Men vi har inte alltid bestigit bergen bara för sakens skull. Den moderna alpinismen föddes i slutet av 1800-talet i Franskrike. Engelsmännen tyckte att de små kullarna inte längre räckte till och begav sig till Frankrike. Där fick de hjälp av lokala bergbestigare att nå toppen. På den tiden var det dem som hade tid och ekonomi som kunde ta sig ut i naturen.
På 1900-talet började de svenska bergen att bestigas. Den övre medelklassen skulle dit för att andas frisk luft.
– Många har ju bott i bergen långt tidigare men det var inte de som var först uppe på topparna. Bergsfolket var mer inne på att det var andarna som gjorde oss höjdsjuka. Dit upp skulle man inte.
I dag är det den moderna Facebookmänniskan som vill bestiga bergen.
– För en del handlar det faktiskt om att ta en profilbild när man står där på toppen, säger Nicklas Lautakoski.
För att nå hela vägen krävs dock en hel del träning.
– All konditionsträning är bra, långa lågintensiva pass. Det är bättre att gå i tre timmar än att köra stenhårt en halvtimme. Och det allra bästa är givetvis att träna på det man ska göra, i det här fallet är det bästa att gå upp och ner för en backe.
Tio varv i Spökbacken är en bra måttstock för att man ska klara detta. Gärna med packning på ryggen.
– Man ska helst inte ha en massa muskler, så att gå på gym och köra bänkpress är inget för den som ska bestiga berg. Mycket muskler kräver mycket syre. Bergsmänniskor är oftare tunna och sega.
Att förbereda sig fysiskt är för många en självklarhet. Men för att lyckas krävs också mental förberedelse.
– Den biten glömmer många. Man är inte förberedd. Det är bra att skapa realistiska bilder av hur jobbigt det kommer att bli och att se fram emot att det kommer att bli lite slitigt. Att se det som någonting positivt "Yes, det här är jag byggd för".
Att förbereda sig mentalt handlar, enligt Nicklas Lautakoski, om att visualisera omgivningen. Använd alla sinnen, uppmanar han. Hur det kommer att kännas, lukta, vad du kommer att höra, se.
– Visualisera också hur det kommer att kännas att stå på toppen.
Alla kommer dock inte alltid hela vägen.
– När man säger att nu får det räcka, nu är jag nöjd, då har man inte tänkt varför man ska upp på berget.
Enligt Nicklas Lautakoski kan det massor av olika anledningar. Det kan vara att man vill bevisa något för någon, för sig själv, för att ta en selfie eller för att se utsikten.
– Det kan vara stort och filosofiskt. Men det måste finna en anledning. De som är nöjda ångrar sig oftast efteråt. Tvivlen ska man hantera hemma redan innan man åker.
Nicklas Lautakoski menar också att delmålen är minst lika viktiga.
– Många glömmer dem. Men det är viktigt att "fira" att man är på rätt väg. Det skapar en positiv stämning och skickar positiva signaler till hjärnan. Tänk om man inte har några delmål och inte klarar slutmålet. Då har man ju inte kommit någonstans. Du kanske blir sjuk eller bryter benet, men med delmål har du fått njuta under vägen.