Det är måndag förmiddag och en efter en av de anställda droppar in i One More Times mysiga lokaler på Bagaregatan i Nyköping. Tidigare fanns det en hårfrisering här, men numera pysslas det i de små rummen. I det största finns det plats både för en liten butiksdel, med alla färdiga artiklar, och ett stort bord där man kan nåla, sy eller som en av kvinnorna på plats, göra ett makramélöv. I rummet bredvid har man just renoverat ett bord och så finns det givetvis ett litet personalutrymme också.
Lite överallt kan man dock hitta prov på vad som händer i lokalerna.
Virkade krukor av t-tröjor och filtar trängs med vägglyktor gjorda av doftljusglas. Påsar med hundmat har gjorts om till väskor och på en krok hänger en hatt virkad av en plastpåse. Kreativiteten är stor och Christine kommer hela tiden på nya saker att göra.
– Det här är en affärsidé som jag har haft länge. Jag har jobbat som dekoratör, lärare och som handledare på Fontänhuset tidigare så jag gillar att jobba med människor och med material. Man får idéer att jobba med gamla saker...se vad det kan bli.
Christine plockar fram en gammal fönsterram som hon hittat i huset hemma i Bettna, det stora renoveringsprojektet i livet just nu faktiskt.
– Men fönstret kommer jag nog behålla som det är. Det är så vackert, från 1700-talet så bara åldern gör att man tycker om det, säger hon och stryker nästan ömt över de dekorerade metalldelarna.
Christine har drömt om att starta ett sådant här företag länge, men det är först nu det blivit av.
– Jag har jobbat med företags-idéen i ett år, under hela januari tog jag sedan fram prototyper så det är först nu i februari som jag har kunnat börja ta in medarbetare. Jag har haft kontakt med olika myndigheter, som arbetsförmedlingen, frivården, EIPS psykiatrin och nu börjar jag kunna tillsätta medarbetare. Tio personer har jag tänkt att ha här, men kanske inte tio på heltid utan att man gå lite om varandra. I framtiden så skulle jag vilja anställa folk som jobbar i butiken, det ska bli lönsamt.
Genom studieförbundet vuxenskolan anordnar Christine dessutom kurser på helgerna i att återbruka vardagsmaterial.
– Då går man en studiecirkel och lär sig vad man kan göra med till exempel plastpåsar, glas- eller plåtburkar.
Materialet Christine jobbar med har hon hittills fått från vänner och bekanta men nu i vår kommer hon att få en container uppställd vid Återbruket i Oxelösund.
– På den kommer jag att sätta upp en lång lista vad jag vill ha, så kan de som kommer dit slänga det jag vill ha i min container i stället för att slänga allt i soporna.
Vad vill du ha då?
– Just nu skulle jag vilja ha krokar, kedjor, spillvirke. Blomlådan du såg här utanför är gjord av impregnerad trätrall till exempel och det är ju virke som man inte ska elda med eller kan slänga hur som helst, men jag tar gärna emot det. Sen vill jag ha plåtburkar, glasburkar. Jag har inte några stora lagermöjligheter, men det får man skapa idéer runt omkring också
Har du alltid varit en person som återbrukat saker?
– Ja, jag har alltid sett möjligheter i saker. Jag har kanske inte jobbat utåt med det så mycket även om jag själv återbrukat saker.