Allt lyfte med Svante Thuresson efter paus

Läget i lördags bör har varit på topp förutom att konkurrensen med allt annat som hände då bidrog till att det bara blev halvfullt.
Och Claes Crona Trio är ju en ständigt återkommande gäst (om än med varierande medlemmar på bas och trummor) och brukar aldrig innebära något sämre än mycket pålitligt.
Denna gång var det Mattias Svensson och Rasmus Kihlberg, som båda var överdängare på att kompa i hur snabbt uptempo som helst.
Men elbas är sällan bra till jazz, den låter gärna för hård i attacken och har inte den där runda klangen. Och i första halvan var det svårt för Svante Thuressons röst att ta sig igenom kompets volym.
Där före paus var Viktoria Tolstoy uppvärmare med I Took a Trip och fick till det mycket mer med en busigt vild variant av Caravan. Men hon borde väntat med balladen We’ll Catch up Some Other Time tills både röst och piano vågat spara på allt och hittat åtminstone något av Monica Zetterlunds lugn.
Felet sedan var att det mesta tuffade på lika starkt och med lika stadiga fjärdedelar.
Nå, inte allt, för det kom en fenomenal sistadel av Hör min bedårande sommarvals, då pianot blänkte av liv.
Men allt lyfte efter paus med Svante Thuresson. Kanske får han lite gratis från oss halvgamla när han tog oss till 60-talet och showerna med svenska texter av Beppe.
Men oj, så läckert han fraserade i pilsnabba The Way You Look Tonight och så känsligt han sjöng Monicas Vals och sedan målade upp Vinter i skärgården som bara en stor vokalist och entertainer kan göra.
Och Viktoria Tolstoy hade sedan en helt annan utstrålning med två tyngre och bluesigare låtar. Nu ägde hon scenen när hon lade huvudet bakåt och blundade och sjöng de långa sluttonerna med öppen mun.
Konserten kunde sedan slutat med deras duettversion av My Funny Valentine, som gjordes så otroligt känslig och vacker av alla.
Men då hade vi missat när hela gänget släppte loss och improviserade i några Ellingtonlåtar och då Svante Thuresson visade att han kan kan sjunga en hög och spikrak ton som ett instrument och hur länge som helst.
Plötslig var det här en av mina bästa jazzkvällar.