Allt svartare i Potters värld
J. K. RowlingHarry Potter och FenixordenÖvers: Lena Fries-GedinTidens förlag
Det är å andra sidan inte konstigt att han känner sig övergiven. Medan Harrys förtrogna i trolldomsvärlden samlar trupperna inför den onde Voldemorts återkomst, är han själv strandad hos sin hemska moster och morbror i den trista mugglarvärlden.
J. K Rowling följer troget den mall hon lagt upp i de fem tidigare böckerna om trollkarlslärlingen Potter.
Läsarna får först följa Harrys vedermödor i mugglarlivet och flyttas sedan med honom till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Där väntar som vanligt ett läsår av magi och kusligheter, en ny lärare i försvar mot svartkonster (otäckare än någon av de tidigare) och en hel del quidditch.
De ständiga återupprepningarna är en av de saker som den litterära vuxenvärlden brukar kritisera Rowling för. Dessutom klagar de på att hon skriver för långt (årets bok är på 995 sidor), är för osjälvständig i förhållande till fantasygenren och skriver läsarna alltför mycket på näsan.
Vad de då missar är att man i slukaråldern gillar tegelstensromaner, att den fasta formen ständigt fylls med nytt innehåll och att ungdomsböcker kanske inte alltid kräver mer undertext än Potterböckerna erbjuder.
Dessutom tycks kritikerna helt oberörda av humorn och den fritt flödande fantasin som tycks bubbla ur Rowlings penna. Som läsare häpnar man över alla dessa magiska djur, förflyttningsmetoder, trollformler och märkliga varelser som befolkar Potters värld.
J. K. Rowling vet hur man tar ut svängarna och hon gör det med en kvickhet och en lust som jag tror är orsaken till att även vuxna förvandlas till nagelbitande sträckläsare inför en ny Potterbok.
Genom att kombinera fantasy med den klassiska brittiska internatskoleromanen lyckas Rowling plocka det bästa ur båda stilarna. Magin får en vardaglig förankring som gör det ännu lättare att som läsare själv förflytta sig till Potters värld.
Men trots all humor och alla galna magiinslag är det en ganska svart historia Rowling erbjuder sina unga läsare den här gången.
Få i trollkarlsvärlden vill tro att den onde Voldemort är tillbaks och att Harry mött honom. Harrys förtrogne Dumbledore fördrivs från Hogwarts, och de vuxna i Harrys omgivning sviker. Den svartvita uppdelningen mellan goda och onda är inte längre lika självklar och tonårstidens livstvivel gör tillvaron svår för Harry.
Med mer inre tvivel och mindre quidditch lyckas J. K. Rowling utveckla Potterböckerna och skapa en intressant spänning som håller greppet hela tegelstensromanen igenom.
Så jobbar vi med nyheter