När vi ses på morgonen, i hjärtat av skolan som håller på att färdigställas, har Harke Steenbergen just flaskmatat en liten killing hemma på gården nära Björnlunda. Där finns även får, höns, katter och en labrador - samt ett lugn som kommer att balansera upp det sammelsurium av elever och personal som den nya högstadieskolan kommer att innehålla.
– Men jag tycker om att ha människor omkring mig och att möta olikheter. Jag ser fram emot att vara en närvarande rektor som rör mig mycket i skolan och inte bara sitter på ett kontor.
Han konstaterar att rektorsyrket är ett av de tuffaste jobb som finns, med hundratals besluta att fatta. Ansvarsområdena spänner brett mellan att välja storlek på tallrikarna i bespisningen, ta itu med mobbning och hantera en vaginamålning på väggen. Det gäller att prioritera snabbt och rätt.
– Barnen kommer alltid först. Deras behov styr.
Åsikterna om den nya skolan har tidvis varit många och oron stundtals stor. Rektorn har förståelse för funderingar som föräldrar och personal kan ha och välkomnar frågor. Men samtidigt säger han att det inte är lätt att nå fram till dem som är starkt emot förändringar generellt.
– Det är svårt att veta när man ska sluta bemöta personer som främst klagar och inte ser det positiva i förändringar.
Samtidigt säger han att det är viktigt att lyssna och försöka förstå vad som är problemet eller rädslan. Personalen måste stöttas, de ska trivas med jobbet. Först då blir de engagerade pedagoger som gör skillnad för eleverna, får barnen att vilja och att kunna lära sig.
Själv har han kontakt med flera av de lärare han hade under uppväxten i norra Holland. Han har erfarenhet både av en liten skola med 25 elever och en motsvarande högstadieskola som hade tusentals elever uppdelade i flera byggnader.
Harke Steenbergen sporras av att driva förändringar, det var delvis därför han valde att sluta som lärare och slå in på rektorsbanan. Han tycker inte att det är ett bekymmer att möta motstånd, men han tycker att det är viktigt att ha en bra attityd, både till personer och idéer.
– Då är det dessutom lättare att påverka.
En av kulturkrockarna mellan holländskt sätt och svenskt är den konflikträdsla som ofta finns här. Alla ska gärna vara överens, eller åtminstone linda in åsikterna.
– Jag är ganska rak i vad jag säger, vad jag är stolt och glad över eller besviken på. Men här kan man inte säga vad man tycker från början, det har jag lärt mig the hard way, säger han och ler.
Det genuina engagemanget för utsatta elever märks när den före detta specialpedagogen visar runt i lokalerna. Luftiga lektionssalar gränsar till rastutrymmen med mysiga sittsäckar. Multihandikappade elever kommer att få moderna, anpassade lokaler.
Alla barn ska ha samma möjligheter till lärande, men vissa måste få egna lösningar.
– En av de roliga delarna med en sådan här skola är att alla människor är olika. Värdegrundsfrågor är jätteviktiga. Om vi inte själva har en bra värdegrund kan vi inte heller skapa det för eleverna.
Fotnot: I går publicerade SN en artikel om Henrik Eriksson.