Det är förresten inte bara den visuella inramningen som får mig att tänka på en glittrig Disneyproduktion. Hela föreställningen har något tillrättalagt, präktigt och välfriserat över sig. Här tillåts inga vassa kanter eller annat som sticker ut och bryter av.
Men om man inte avskräcks av det slätkammade och perfekta är ”Julen är här” förmodligen den optimala julmusikupplevelsen. Kusinerna Peter Johansson och Matilda Hansson har fantastiska röster som klarar allt från Elvis till O Helga natt, arrangemangen med mycket blås har all den juliga svulstighet man kan önska sig och programmet spänner från Leonard Cohens gåshudsframkallande Hallelujah till glättiga Jingle Bells.
Man får alltså oerhört mycket jul för pengarna. Och årets föreställning vinner dessutom en hel del på gästartisten Robert Rydberg som med sin humor gör att något av den frikyrkopräktiga stämpeln försvinner. Dessutom visar han sig vara en baddare på att sjunga Elvis.
Om man uppfattar ”Julen är här” som alltför smetig eller som den perfekta julkonserten beror verkligen på tycke och smak. Responsen från Culturums publik avslöjar att de flesta nog hörde hemma i den senare kategorin. Själv hamnar jag lite vankelmodigt mittemellan – imponerad av både ambitionerna och rösterna, men samtidigt övertygad om att showen vunnit på lite mer musikaliskt motstånd.
Ambitiös julshow där inget sticker ut
Man kan verkligen inte klaga på ambitionsnivån i Peter och Matildas julshow. De har en orkester på sex man, tre körtjejer, en gästartist och en påkostad scenografi som med sina gammaldags gatlyktor och gnistrande snöstjärnor känns som hämtad ur en Disneyfilm.
Så jobbar vi med nyheter